Projektet nya stambanor har fastnat på grund av höga kostnader. Det oroar Ulf Flodin. Därför föreslår han i en debattartikel i Corren (17/12) att man ska utgå från det billigaste alternativet, som enligt Trafikverkets förslag är en bansträckning utanför Linköping längs E4:an. ”Låt tåg som ska stanna i Linköping nå stadskärnan genom att ansluta till befintlig centralstation via ett förbindelsespår.”
Ulf Flodins röst väger tungt. Därför får han svar av regionens och Linköpings ledande politiker (31/1). I mina ögon är alla deras argument sedan länge frånsprungna av verkligheten. Sverigeförhandlingen borde ha handlat om hur spårområden i stan kan utnyttjas för spårvagnstrafik. Anslutningen till järnvägsförbindelserna med Kalmar och Västervik borde också ha lösts. Nu hindras detta av att stora skattepengar från vår region satsas på avtal om mångårig landsvägstrafik, samtidigt som kommunen maxar hälsofaran med tätare och högre bebyggelse i stan.
Landsvägstransporternas fiberdamm skadar allvarligt människors hälsa och bidrar till att Östersjön dör. Vi kan gå över till sjö- och järnvägstransporter av nästan allt som nu transporteras på E4. För att klara ekonomin måste nya stambanor byggas för våra speciella svenska förhållanden.Det kräver blandad gods- och persontrafik. Lägre hastighet ger kvadratisk energiminskning och väsentligt lägre anläggningskostnader.
Jag hoppas Flodin fortsätter hitta argument som biter på rikspolitiker och på Trafikverket. Men landsvägstrafik är bara ett problem i mängden, som har tydliggjorts av klimathot med tillhörande pandemi. Svårighetsgraden på politikernas arbete ligger nu långt över deras kompetens. Det märktes redan för ett kvartssekel sedan och har sedan dess växt till en samhällsfara. Nu krävs förändringar baserade på våra speciella svenska förhållanden.
Stad och land behöver varandra. Då måste kommunpolitikerna bort så att staten genom riksrevisionen kan tillvarata varje kommuns speciella förutsättningar och bygga vidare.
Kommunalskatten bör ersättas med en statlig personskatt, där storleken beror på innevånarnas tillgång till gemensamma nyttigheter, exempelvis sjukvård. Då blir det lägre skatt på landet än i stan, vilket kan vända inflyttningen till storstäder till utflyttning. Vi behöver då färre men effektivare resor, så man kan arbeta eller sova på färden.
Det är svåra och tidskrävande förändringar som väntar. Under tiden kan man till exempel erbjuda SAS personal omskolning, bland annat för ett nytt, med övriga Norden integrerat totalförsvar.