Först kommer posten och meddelar att posten delas ut endast varannan dag. Om det inte blir svårt väglag för då kommer den inte alls.
En vecka efter att ha betalat helårsprenumeration på Corren med 4 569 kronor kommer ett brev med besked att tidningen inte kommer att delas ut från och med den 26 mars. Alltså det gäller till oss på landsbygden, för boende i tätorten gäller utdelning som förut. Det är oacceptabelt, gravt diskriminerande och dessutom obegripligt.
Tidningsmakeri är väl en bransch, om någon, som genom vår digitaliserade värd kunnat rationalisera sin verksamhet. Sättning, tryckning, fotografering, bildhantering; allt detta och mera därtill har friställt en stor mängd anställda och därmed kostnader.
Ni kan läsa tidningen digitalt i stället, erbjuder Corren. Men alla människor är inte digitala ännu på många år. Alla har inte en surfplatta. Det finns till och med fortfarande de som inte har täckning på telefon eller padda.
Och om det är som tidningen skriver, att distribuera tidningar är kostsamt, varför ska just landsbygden drabbas? Och vad är nästa steg? Ska papperstidningen läggas ner helt? Vad säger diskrimineringsombudsmannen ?
Tidningen måste ompröva sitt beslut och tills vidare leverera Corren inom hela sitt verksamhetsområde till de som så önskar. Gör om och gör rätt.
Carl G Nilsson, före detta riksdagsledamot (M)
Svar från Corren:
Jag förstår besvikelsen, och i många fall sorgen, över beslutet att dra in distributionen i delar av vårt spridningsområde. Huvudanledningen till det är att så få har papperstidningen i dag så det blir för dyrt i vissa områden när det är så få brevlådor att leverera till. I dag är det så få som har papperstidningen så det har uppstått områden där det kostar oss 30–50 kronor per exemplar att producera och distribuera tidningen. Och vi får in 13 kronor per prenumerant.
Vi har god tillströmning av nya prenumeranter, cirka 200–300 stycken i veckan, men i stort sett alla nya väljer digitala abonnemang. Så papperstidningens upplaga minskar snabbt, det gångna året snabbare än någonsin. Den här utvecklingen ser vi över hela landet och i de flesta av världens länder skedde den för många år sedan. I USA till exempel redan på 00-talet då det stora flertalet lokaltidningar slutade trycka papperstidningar.
Vi som de flesta andra företag har inte råd med verksamheter som går kraftigt minus, vi måste ha en affär som är hållbar över tid. Vi investerar i journalistiken, förra året utökade vi redaktionen med två tjänster, och sparar på det som går minus. Om vi ska börja använda den digitala tillväxten, som 2023 var cirka 20 procent, för att täcka upp kostnaderna för pappersproduktionen så skulle vi inte kunna investera i journalistiken som vi gör.
Det viktigaste för vår demokrati är inte om papperstidningen lever ett eller två år extra, det är att samhället bygger ut fiber till alla medborgare så ingen blir lämnad i digitaliseringen.
Christer Kustvik, chefredaktör på Corren