I nästan sex år har jag nu arbetat som allmänläkare i stadsdelen Berga. Jag möter många migranter, människorna som kollektivt smutskastas allt grövre i den offentliga debatten. Tidöpartierna är inte längre ensamma om att ständigt avhumanisera invandrare och utmåla dessa människor som otacksamma, ovilliga att bidra till samhället och att de bär skulden till allt elände.
Min bild av människor med utländsk bakgrund är den rakt motsatta. Jag möter bland migranterna människor som oftare än andra uttrycker tacksamhet och omtanke om andra. Som trots ibland helt förfärliga upplevelser från krig, katastrofer och flykt kämpar på med sin försörjning, att lära sig språket och det svenska systemet. Människor som vill bidra till trygghet, välstånd och utveckling. De uppvisar många gånger ett obegripligt tålamod mot de fördomar, diskriminering och ren och skär rasism som de utsätts för.
Påståenden om invandringens negativa effekter saknar dessutom grund i statistik och forskning. Invandring får länders ekonomier att växa, och de samlade inkomsterna att stiga. De invandrade har inte skapat låglönesektorn, de befolkar den och trycker inrikes födda uppåt i inkomststrukturen. Utrikes födda är oproportionerligt högt representerade i flera nyckelyrken inom hälso- och sjukvården och barn till utrikes födda är i större omfattning överkvalificerade för sina arbetsuppgifter. Om detta talas det desto mindre. Det är sedan länge dags att göra plats för fakta och uppskattning i stället för fördomar och rasism i den offentliga debatten.
Tidöpartierna hävdar återkommande att de agerar till försvar av ”svenska värderingar”, ett uttryck som saknar tydlig definition. När marknadsundersökarna IPSOS frågade tusen personer vad svenska värderingar betydde för dem blev det vanligaste svaret ”vet ej/är osäker”. Näst vanligaste svar var jämlikhet och allas lika värde. Sedan följde många olika svar. IPSOS konstaterade att svenska värderingar betyder olika saker för olika människor, men det hindrar inte Tidöpartierna från att vilja äga definitionen.
Jag blir mycket oroad av Tidöpartiernas förslag om bristande vandel som grund för utvisning, och Socialdemokraternas stöd för detta förslag. Med förslaget vill man möjliggöra att migranter som uppfattas uppvisa ”bristande vandel”, ska kunna nekas eller få sitt uppehållstillstånd återkallat. Till bristande vandel räknar Tidöpartierna bland annat prostitution och missbruk. Nu finns redan lagar som kan användas för att lagföra den som utnyttjar människor i prostitution eller begår andra brott. I förslaget om bristande vandel görs i stället människor i utsatthet till brottslingar. Bristande vandel är ett luddigt begrepp, som lämnar utrymme för godtycklig tolkning. Och bristande vandel är inte tänkt att gälla för alla, utan bara för människor som kommer från andra länder.
Sverigedemokraternas ungdomsförbund uttrycker redan nu att de vill inkludera deltagande i palestinademonstrationer i begreppet. Om jag vore utlandsfödd skulle jag med andra ord riskera att bli utvisad, eftersom jag har deltagit och hållit tal vid demonstrationer för fred och eldupphör i Gaza. Är det ett sådant Sverige vi vill ha? Åsikter är väl ändå till för att diskuteras – inte förbjudas.
Nej, om Sverige ska fortsätta att vara en demokratisk stat är rätten att tycka vad man vill synnerligen fundamental.
Något mycket oroväckande har hänt i svensk politik och samhällsdebatten. Fokus har blivit att skuldbelägga, straffa och utvisa människor som har annan bakgrund eller lever i utsatthet och fattigdom. I ett samhälle som delar upp människor i ”vi” och ”dem”, och går hårdast åt den som är svag, finns bara förlorare. Vi behöver politiker och medborgare som i stället står upp för och värnar svenska värderingar som solidaritet, humanitet, jämlikhet och mänskliga rättigheter. Som förmår att se den ojämlikhet som råder, inse sina egna privilegier och uttrycka tacksamhet för alla medborgare och deras bidrag till det gemensamma.
”Ingen väljer sin födelseplats och den som färdas över havet kunde vara du.” (Göran Greider)