Det råder ekonomisk kris i Region Östergötland. Delårsrapporten i augusti pekade på att hälso- och sjukvården går minus med cirka 1,1 miljarder. Beslut är fattat om att minska kostnaderna för personal med cirka 600 miljoner kronor, vilket sannolikt tyvärr kommer medföra negativa konsekvenser gällande vårdens kvalitet och patientsäkerhet.
Primärvården har redan under många år kämpat med för låg bemanning. Flera statliga utredningar har konstaterat att satsningar på primärvården är nödvändiga för hela sjukvårdens och samhällets välmående. Men de reella satsningarna på primärvården går trögt och det rådande ekonomiska läget riskerar att omkullkasta allt. Det tål att upprepas att en välfungerande primärvård är det mest kostnadseffektiva nyttjandet av resurser. Patienter som dessutom har kontinuitet med sin allmänläkare söker jourverksamhet mindre ofta och behöver mer sällan akut inläggning på sjukhus. En akut inläggning kostar för övrigt lika mycket som 56 besök hos läkare i primärvården.
Det finns två uppenbara utgifter som vi kan spara in på, oavsett lågkonjunktur eller inte. Den ena är utomlänsersättningen, där Sveriges regioner fortsatt betalar cirka en miljard kronor årligen till privata digitala vårdgivare (så kallade nätläkare). Nätläkare erbjuder snabb men tillfällig kontakt för isolerade besvär men har inte alls avlastat ordinarie sjukvård, utan bidrar till en mer fragmenterad vård. Som allmänläkare föredrar jag mina patienter hela.
En annan utgift som går att minska är kostnaderna för vårdskador. I primärvården och på akutmottagningarna utgörs de vanligaste vårdskadorna av fördröjd eller missad diagnos. Risken för att det ska bli fel ökar när vårdgivaren inte har tillräcklig kännedom om patienten.
Nu är goda råd dyra, brukar det heta. Men det finns åtgärder som inte är särskilt kostsamma.
Ställ krav på våra politiker om satsningar som främjar kontinuitet i vården. Som personal önskar vi och strävar efter kontinuitet med våra patienter. Till dig som patient ger jag rådet att inte byta vårdgivare annat än om du anser det absolut nödvändigt. Överväg, om ditt tillstånd tillåter, att vänta lite längre om du därmed kan få träffa den personal som har bäst kännedom om dig. Om en bedömning av dina besvär någon gång skulle visa sig vara felaktig finns det ofta (men inte alltid) fördelar med att höra av sig till samma personal igen för en ny bedömning. Helhetssyn, kännedom om patienten och möjligheten att följa ett helt förlopp minskar riskerna för fel, men kräver givetvis också personal som är beredda att ompröva sina bedömningar och beslut.
De flesta medicinska bedömningar som görs i sjukvården innehåller en viss grad av osäkerhet. Varken patienterna eller sjukvårdssystemet mår bra av överdrivna utredningar men inte heller av fördröjd eller felaktig diagnos. Det räcker inte alltid att säga ”Hör av dig om du inte blir bättre”. Då är det bättre att förvissa sig om att patienterna känner till:
1. Det väntade förloppet. Hur kommer det här att utveckla sig? – förutsatt att vårdens bedömning var rätt.
2. Avvikelser från det väntade förloppet. Vilka symtom är varningstecken på att vårdens bedömning kanske var fel?
3. Hur snabbt och till vilken enhet ska jag höra av mig om mina symtom avviker från det väntade förloppet?
Detta kan kallas safety-netting eller säkerhetsnät och är ett verktyg som involverar patienterna och eventuellt anhöriga. Informationen bör ges muntligt och gärna skriftligt. Safety-netting minskar inte sjukvårdspersonalens ansvar för patientsäkerheten. Det innebär tvärtom att sjukvårdspersonalen ansvarar för att ge patienter nödvändig kunskap och därmed möjlighet att själva kunna bidra till att deras vård blir mer säker.
Goda råd serveras bäst gratis, inte bara i dessa tider!