Välfungerande primärvård kommer alla till nytta

Trots alldeles för knappa resurser sedan lång tid levererar svensk primärvård faktiskt fina resultat, tack vare engagerad personal. Men vi kan inte sträcka oss hur långt som helst utan att riskera att gå sönder, skriver en läkare i Berga.

Med den bristsituation som råder är det inte underligt att personal, när en redan ansträngd arbetssituation och hög belastning förvärras, väljer att säga upp sig för att inte gå under, skriver en allmänläkare.

Med den bristsituation som råder är det inte underligt att personal, när en redan ansträngd arbetssituation och hög belastning förvärras, väljer att säga upp sig för att inte gå under, skriver en allmänläkare.

Foto: Daniel Moberg

Insändare2023-11-08 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De senaste veckorna har vi kunnat läsa insändare från allmänläkare som beskriver sin frustration kring situationen i primärvården. Med en verklighet där vi saknar hälften av de allmänläkare som behövs för att nå Socialstyrelsens rekommendation om 1100 listade per läkare, så är läget sedan länge ytterst ansträngt och frustrationen begriplig. En alldeles färsk rapport från vård- och omsorgsanalys visar att endast en tredjedel av befolkningen i landet har tillgång till fast läkare. Det är bedrövliga siffror.

Det finns anledning att vara kritisk till hur primärvården har blivit, och fortsätter att bli, behandlad. En kollega kallade i sin insändare beslutsfattare för inkompetenta. En sådan beskyllning leder dock inte framåt. Min upplevelse är att våra politiker och beslutsfattare är engagerade och brinner för att skapa en bättre sjukvård. Majoriteten av politiskt aktiva personer investerar otaliga timmar av sin fritid på sitt engagemang. Men uppdraget är brett och det är omöjligt att besitta djupare ämnesspecifik kunskap inom allt. Att kombinera större politiska uppdrag med fortsatt yrkesutövning är dessutom svårt. Så därför behöver politiken i större omfattning nyttja oss, sjukvårdspersonalen, och vår medicinska kompetens. Genom att fatta beslut mot en mer tillitsbaserad styrning av vården, kan vi skapa en sjukvård som nyttjar sjukvårdens resurser på bästa sätt. Den medicinska professionen kan, vill, och har ett ansvar att bidra!

Trots alldeles för knappa resurser sedan lång tid levererar svensk primärvård faktiskt fina resultat, tack vare engagerad personal. Men vi kan inte sträcka oss hur långt som helst utan att riskera att gå sönder. Arbetet med att skapa en bättre fungerande primärvård stannar inte vid att bemanna med tillräckligt många allmänläkare. Verksamheten fungerar inte heller utan övrig personal. Jag samarbetar dagligen med kompetenta och engagerade medarbetare inom många olika yrkeskategorier, både på vårdcentralen och även med personal som finns kring mina sköraste patienter i hemsjukvård, LSS och på särskilt boende. Tyvärr är personalomsättningen stor inom flera av primärvårdens och kommunens yrkeskategorier. Det inverkar negativt på vården av patienterna, både genom bristande kontinuitet och genom sämre förutsättningar för vårdteamet att fungera ihop.

Med jämna mellanrum nås vi av oroande rapporter att olika vårdcentraler i regionen på kort tid tappat många, ibland alla, fasta läkare. Med den bristsituation som råder är det inte underligt att personal, när en redan ansträngd arbetssituation och hög belastning förvärras, väljer att säga upp sig för att inte gå under. Glädjande finns exempel där vårdcentraler som haft låg bemanning har kommit på fötter. Vårdcentralen i Ljungsbro är på god väg att bygga upp sin bemanning med specialister i allmänmedicin igen. Detta, som jag har uppfattat, genom att avgränsa antal listade per läkare, bjuda personalen en reell möjlighet (ansvar och tid) att vara delaktiga i hur verksamheten ska utformas och värna de underläkare som är under fortbildning till att bli framtida specialister. 

Vi kan glädjas åt att bemanningen i Ljungsbro börjar se bättre ut, och måste dra lärdom av hur det gick till när de tappade alla sina fasta läkare. Tyvärr upprepas fenomenet på andra håll i regionen. Det går snabbt att rasera, det tar tid att bygga upp. Jag hoppas politiken förstår att i nuläget inte tänka kortsiktigt och lägga sparbeting på en sedan länge underfinansierad primärvård. 

En välfungerande primärvård kommer hela samhället till nytta och är ett kostnadseffektivt nyttjande av resurser. Kontinuitet med sin allmänläkare leder bland annat till färre besök i akuta verksamheter och färre akuta inläggningar på sjukhus. En akut inläggning på sjukhus kostar för övrigt lika mycket som 56 besök hos läkare i primärvården! Genom att satsa på primärvården finns pengar att spara.

Samarbete och reella satsningar krävs för att bygga en stark primärvård som i sin tur kommer att avlasta övrig sjukvård. Sist men inte minst bör vi även be våra patienter att bidra. Deras behov, erfarenheter och synpunkter är absolut nödvändiga att ha som utgångspunkt.