Till Linköpings kommun.
Jag läste för en tid sedan i Corren om hur bra det går för vår kommun. Hela 320 miljoner plus i kassan!
Då blir jag mycket fundersam över den ekonomiska hanteringen av skatteintäkterna.
Under det senaste halvåret har det rått debatt i media om hur ”tight” organisationen är inom förskolan. Nyligen infördes den så kallade 20-timmarsveckan för alla barn med förskoleplats, som har en föräldraledig eller arbetssökande förälder. Det har medfört att det är flera barn på förskolan varje dag i veckan, och att pedagogernas reflektions- och planeringstid har minskat eller periodvis helt uteblivit.
Hur ska då pedagogerna kunna säkerställa undervisningen och dess kvalité? Barnens vistelsetid är nu alla dagar i veckan, och måltid ingår, dessa förändringar utan mer ekonomiska medel.
Vi har även en besvärlig situation när det gäller nyrekrytering av förskollärare och barnskötare samt sjukvikarier. Barngrupperna är fortfarande stora och med långa tillsynstider på flertalet förskolor. Lägg där till alla kringuppgifter som ska göras. Allt detta har medverkat till en allt högre sjukfrånvaro hos pedagoger. Både korttidsjukdom och långtidssjukskrivna har blivit vardag. Att arbeta i förskolan, med rätt förutsättningar, är roligt och stimulerande, men med tanke på hur vi nu slår knut på oss själva, når vi inte dit vi önskar och innerst inne vill.
Hur kan en kommun, som säger att här blir idéer verklighet, låta ekonomin gå plus, utan se till de skriande behoven som finns inom förskoleverksamheten?
För mig är det en gåta. Hur ska då Linköpings kommun locka nya medarbetare? Och hur ska den se till att nya människor vill flytta hit?
Barnen är de viktigaste vi har, de är investeringen inför framtiden!
Eva, förskollärare