För att nå detta ska hunden normalt vara i omedelbar närhet till ägaren så att denne ska kunna avbryta eventuell jakt på vilda djur. Hundar med denna lydnadsnivå är normalt brukshundar och specialtränade hundar.
Vi övriga med vanliga sällskapshundar får ta fram det riktiga kopplet för att rasta hunden. Det gäller hela våren och den varma delen av sommaren. Trist, men ger en ökad dos av motion för hundägaren.
Övrig tid säger lagen att det inte ska uppkomma ”avsevärd olägenhet för andra”. Graden av olägenhet avgörs av den drabbades upplevelse av en lösspringande hund. Har man dålig syn, dålig balans, är ett litet barn eller bara är rädd för hundar så är olägenheten stor om man plötsligt blir påsprungen.
Även andra hundar kan ha dåliga erfarenheter. Detta tar dock lagstiftaren inte med i sammanhanget.
Slutsatsen är dock att under resten av året får man hålla koll på hunden så den inte stör/skadar andra. Ansvaret är direkt, vilket innebär att det hunden gör någon annan är detsamma som om du själv skulle göra det. Hunden kan inte lastas för detta eller anses ha ett omdöme. Skadestånden drabbar den vållande direkt och normalt inte en försäkring.
Känner de flesta till ovan nämnda lag och förordning? Inte i Berg i vart fall. Dagligen syns hundar springa vind för våg utan vare sig synliga eller osynliga koppel. Husse/matte kommer cyklande eller gående efter medan vovven rastar sig själv.
Tjänar vite till att få hundägare att förstå? Jag tror inte det. Det måste vara så att de som sätter sig själva och sin hund över andras rätt att slippa bli påhoppade, måste försöka förstå andras situation och känsla. Det kallas empati. Svårt ord för många, pröva att slå upp det. Ett annat svårt ord är egoism, slå upp det med.
Lösningen heter koppel, riktiga koppel som syns! Möjligen en stor rasthage där de som vill kan låta hundarna rasa av sig.
Stefan Hyll, hundägare