Bästa läsare,
Har du sett att det har kommit ett lagförslag angående ett potentiellt införande av en samtyckeslagstiftning? Många har hurrat för detta, och visst är det ett framsteg att ett ja blir utgångspunkten för sexuella relationer. Men vi tycker inte att ett ja räcker – ett ja är inte detsamma som frivillighet.
Vi ser en samtyckeslag som ytterligare ett stopp på vägen, en station vi ska åka förbi eller vars perrong vi ska stanna vid, ta en kaffe och åka vidare. En samtyckeslag skulle utgöra ett steg på vägen mot ett jämställt samhälle men det är först när jämställdhet uppnåtts som vi på allvar kan luta oss tillbaka. Vi är inte framme än.
Samtycke är inte detsamma som frivillighet till sex. När kvinnor samtycker till sex kan det vara av fri vilja, men det kan också vara för att göra en partner nöjd, få honom att sluta tjata, för att vara en “bra” flickvän, för att relationen inte ska bli obekväm när alkoholen går ur kroppen, för att inte bli slagen, för att inte bli mördad, för att han inte ska slå barnen eller för att han ska bekräfta värdet som ligger i att vara hans tjej. Sexet är inte frivilligt bara för att hon samtycker eftersom samtycke inte säger något om den politiska och sociala ojämlikheten som styr över den heterosexuella relationen.
Det senaste året har vi delat våra vittnesmål under #metoo om de konsekvenser som patriarkala strukturer får på jobbet, i relationer, i skolan och hemma. När vi delar med oss av våra erfarenheter tar vi inte bara tillbaka makten utan delar också med oss av kraft och kämparglöd till andra kvinnor. Vi lever mitt i en revolution – en revolution som tillhör oss. Det är revolutionen som tar oss mot det som är vår slutdestination: ett jämställt samhälle där frivillighet till sex är en självklarhet.
Tjejjouren Beata och Kvinnojouren Ellinor