Liberalerna gick framåt överallt i Europa, även i Sverige. Men här var det Centern som inhöstade framgången. Varför?
Gräsrötterna vet besked. Vi förlorade slaget om verklighetsbeskrivningen på några fronter. Vi blev inte trodda.
1. Alliansen ville inte före valet ha SD som vågmästare längre. Efter valet spräckte M och KD Alliansen genom att vara för en regering beroende av SD. Vi vidhöll vår ståndpunkt. Efter stor intern och öppen debatt släppte vi fram en synnerligen villkorad S-regering. Fyra månader av dödläge måste ju få ett slut. En uppvisning i öppenhet, ansåg vi. En uppvisning i partisplittring blev en allmän uppfattning. Klar opinionsförlust alltså. Vi behöll vår position som oppositionsparti. Nej, vi hade gått åt vänster och ytterligare fjärmat oss från Alliansen. Nederlag igen.
2. Wikström-affären. Vid sidan av sitt EU-uppdrag visade det sig att hennes bolagsengagemang var mera omfattande och välavlönat än vi hade förstått. Hon agerade klart i strid med både EU:s och våra regler. Hon hade att välja och valde tyvärr bolagen. Nej, vi hade avsatt en mycket skicklig EU-parlamentariker. Dessvärre menade hon offentligt att hon just blivit avsatt. Stor förlust igen i verklighetsbeskrivningen .
Kontentan? Vi hade gjort bort oss, inte värda att tas på allvar. En flod av negativ publicitet följde. Strålande debattinsatser av Jan Björklund med flera hjälpte inte. Väljarna lyssnade bara med ett halvt öra. Vi fotfolk jobbade hem ett mandat i alla fall.
Så långt gräsrötterna. Vi har inget att skylla på. Det gäller att visa trovärdighet. Men vi kommer igen!
Lars Neselius (L)