Svar till ”Kyrkan måste fortsätta att försvara asylrätten” (21/8).
Undertecknad uppmanar skribenten Anders Lind att ta del av Hanne Kjöllers krönika i DN samma dag, ”En principlös flyktingpolitik har urholkat viljan att hjälpa, när den behövs som bäst”.
Hon påpekar att det handlar om en principlös politik, där tycka synd om-faktorn vägt lika tungt som reella skyddsskäl och att de verkliga cynikerna är de som sett till att vi fyllt landet med asylsökare utan verkliga skyddsskäl.
Tyvärr är det kyrkan tillsammans med vänsterpolitiker och media som har fått många av oss medborgare att stänga våra hjärtan. Eftersom vi sett detta enorma missbruk av människors grundläggande rättigheter, där unga män som ljugit om både ålder och hemvist får stanna tack vare en stark aktivistkår.
De verkliga offren är Afghanistans kvinnor och barn som lämnas i sticket och som nu går en mörk framtid till mötes under sina nya makthavare.
Kyrkans godhetspositionering och förnekelse av migrationens baksida med otrygghet, eskalerande kriminalitet och stora samhällsproblem har ett högt pris, samhället faller isär. Då borde även kyrkan inse att ”Förnekelse är en hopplös position” som Widar Andersson skriver på samma debattsida som Anders Lind.
Kyrkan måste sluta att förtränga och förneka samhällsproblemen i invandringens spår, där hedersförtryck, hat mot otrogna från Koranens suror inte försvinner bara för att asyl beviljas.
Medlemsflykten från den svenska kyrkan fortsätter. I går var det de som saknade tro som lämnade kyrkan, i dag är det många med tro som gör sammalunda. Vackra ord om omtanke och solidaritet hjälper inte när avståndet till verkligheten blir alltför stort.