Skyddsjakten ska ha som mål, och styras på ett sådant sätt, att den får avsedd effekt, det vill säga att den åsamkade skadan upphör. Med andra ord ska det vara rätt individ(er) som avlivas.
Utan att här beröra angiven orsak så har Länsstyrelsen i Östergötland fattat beslut om skyddsjakt på en varg i reviret Långbogen. Reviret är beläget i gränsområdet mellan kommunerna Motala/Finspång/Linköping. Vargarna har funnits här sedan vintern 2017/18 och har nu med största säkerhet små valpar födda i månadsskiftet april/maj. Att jaga vilken djurart som helst under dessa förhållanden är djupt oetiskt, under yngelperioden ska djur lämnas i fred.
Länsstyrelsen har för ändamålet utlyst ett flera kvadratmil stort jaktområde. I detta område finns föräldraparet, tecken visar att det med stor sannolikhet finns någon/några kvarvarande valp(ar) från föregående år och kanske också någon från okänd trakt kringströvande varg på strövtåg. Vilken varg som under dessa förutsättningar har oturen att hamna framför en skyddsjägares bössa blir slumpmässig. Jämför med att en räv tar en höna i en hönsgård i Motala, och skyddsjakt beviljas. Först anträffade räv i Motala/Finspång/Linköpings kommun skjuts. Hela syftet med skyddsjakten blir med stor sannolikhet förfelad.
Ovanstående, yngelperiod och ”omöjligt” jaktområde, kan inte vara okänt för Länsstyrelsen. Ändå har Länsstyrelsen på ”eget initiativ” fattat beslut om skyddsjakt. Men det kanske inte spelar någon roll om fel varg skjuts, om problemet kvarstår kan ju ny skyddsjakt beviljas. Och om valparna dör, kanske bara bra?
Kanske det hade varit bättre att använda skattepengarna som går till skyddsjakt för annat, till exempel bidrag till stängsling?
Tommy Eriksson
Fotnot. I morgon svarar Länsstyrelsen Östergötland på kritiken.