”Den militära alliansfriheten tjänar vårt land väl” har det hetat i socialdemokratiska regeringsförklaringar sedan 50-talet. Det är dock en form av hyckleri eftersom Sverige har etablerat försvarssamarbeten, en slags allianser, med en rad länder inom och utom Europa. Bilaterala försvarsavtal har slutits med Finland. England, Frankrike, Tyskland och de baltiska staterna. Dessutom ingår Sverige i ett antal multilaterala försvarssamarbeten.
Man får intryck att dessa avtal har kommit till för att vi ska slippa ansöka om medlemskap i Nato. Men inget av dessa avtal kan motsvara Natos artikel fem som garanterar undsättning i händelse av angrepp från Ryssland. Varför krångla till det? Det hade inte behövts några andra avtal om vi hade varit med i Nato fullt ut från början.
Men sossarna och vissa andra partier har haft permanent beröringsskräck med Nato trots att vi under hela kalla kriget hade ett halvhemligt försvarssamarbete med USA. Händelserna i Ukraina har nu visat att Ryssland inte tvekar att ge sig på ett neutralt land. Att de inte lyckats så bra hitintills tyder på att de gapat över för mycket. Ett mindre land som Finland och i förlängningen Sverige hade varit enklare att betvinga.
Nu ser det ut som att även Socialdemokraterna insett detta och är på väg att tänka om. Jag tror att jag talar för större delen av svenska folket om jag säger att det nu är dags för oss att söka medlemskap i Nato. Vi kommer i så fall att stärka dess norra flank avsevärt och garantera att Putin håller sig på mattan i Östersjöregionen.