De har det jobbigt våra politiker och myndighetspersoner. Vilken prestation till exempel att vända på varenda sten, och vilken besvikelse för inte kan man väl hitta särskilt mycket under de stenar man klarar av att vända.
Och tänk alla trösklar de har problem med att kliva över. Är det arkitekterna eller byggfirmor som har skulden till alla höga trösklar.
Som kompensation för jobbet med att kliva över alla höga trösklar och vända på varenda sten så slår de ibland in öppna dörrar. Förhoppningsvis något positivt i sikte där dörrarna står öppna.
Glaset är något av återbruk vilket värderas högt i samhället just nu. Glaset, alla minns väl glaset som antingen var halvfullt eller halvtomt. Ett glas som jag trodde tillhörde min generation och som vi lagt bakom oss är plötsligt framplockat igen.
Så har vi alla flaskhalsar överallt, trånga, långa, svåra att passera. Vad har alla människor där att göra? Vad söker de? Är de på väg ut eller in i den där flaskan? Det får man aldrig klart för sig. Kossorna har fått något av en huvudroll i höstens politiska spel. Det har nämligen visats sig att det förekommit kohandel i något sammanhang.
När ett beslut ändras radikalt eller när man nästa medger att det gått lite fel. Då är det en kovändning eller något modernare, en u-sväng. Kon är också lite av återbruk. Jag hade för många år sedan en chef som alltid lugnade sig själv och ibland även oss med att det är ingen ko på isen. Inget konstigt, det är väl inte på isen man brukar se kor.