Men det är bara nära geografiskt – för Skäggetorp är ett utsatt och segregerat område.
Så segregerat att många barn i Skäggetorp aldrig har varit i till exempel Trädgårdsföreningen eller simhallen, förutom eventuellt när skolan organiserat någon aktivitet – platser som för många andra barn i Linköping är självklara besöksmål. Svårt att tro? Hade jag inte jobbat med ungdomar i Skäggetorp skulle jag också ha svårt att tro på det.
Den borgerliga regeringen införde 1994 lagen om eget boende (EBO) som innebar att asylsökande fick rätt att själva bosätta sig där de ville istället för att stanna på migrationsverkets boende under asylprocessen.
Att asylsökande därmed fick möjlighet att bo var de ville stämmer förstås inte. En nyanländ asylsökande i Sverige har oftast inte har råd att betala hyran i ett finare område, eller att bli granne med dig som bor i villa.
EBO-lagen medförde därmed utan tvekan ökad segregation, då många asylsökande hamnade i redan utsatta, fattiga områden med stora problem. Det ser vi resultaten av idag. Det grova våldet ökar och allt yngre ungdomar blir inblandade i brottsligheten.
Sofia Wixe, doktor i nationalekonomi, konstaterar att denna ökade koncentration av individer med utländsk bakgrund till områden med lägre socioekonomisk status leder till mindre integration mellan grupper av människor.
Det leder också till sämre kunskaper i svenska, framför allt för individer med utländsk bakgrund, och ökad segregation i skolan vilket innebär sämre framtidsutsikter. Den låga sysselsättningsgraden i utsatta områden gör också att det riskeras skapas en social acceptans för att vara arbetslös, och att barn och unga får färre positiva förebilder i grannskapet.
Det kostar för samhället genom ökade välfärdsutgifter, men framför allt för att dessa människor har förmågor och kompetenser som inte tas tillvara.
Skäggetorp kostar oss mycket och kan kosta ännu mer om vi inte tar tag i problemen. Ingen människa eller parti kan lösa problemet över en natt, men första steget måste bli att vi slutar låtsas som att det är inte så farligt. Vi måste se verkligheten.
Kortsiktiga lösningar och projekt duger inte. Vi måste börja tänka långsiktigt och göra förändringar. Om vi inte gör det bör vi fråga oss vad notan blir, för konsekvenserna av segregation blir allt tydligare.
Amir Omerovic, fd boende i Skäggetorp