Det verkar som om Emil i Lönnebergas Kommandora har vaknat till liv igen, genom nutidens upphandlingar som framför allt slår hårt mot de sköraste i samhället. De äldre som efter ett långt och många gånger strävsamt liv tvingas acceptera nya rutiner, nya människor omkring sig genom nya utförare som utses vart femte år.
Det gamla hjonsystemet har tagits i bruk igen med den skillnaden att människorna som är i behov av assistans från samhället inte längre ställs ut till allmän beskådan på torgen för att säljas ut till lägsta pris. Nu sköts det hela av politiker i fina kommunhus utan att synas eller ta ansvar, och låter människor som på grund av ålderdom, sjukdom eller handikapp ta smällen.
Kära politiker ni är valda av oss, befolkningen, men vore det inte trevligare om vi marscherade i samma takt, ett sorts samspel, och ibland möttes på halva vägen? Inte som nu, att ni kör över de som ni får minst motstånd av.
När kommer ni politiker att lyssna på dem som arbetar inom vård och omsorg, de gör en fantastisk insats varje dag och är värda sin vikt i guld samt lojala till bristningsgränsen med arbetsgivaren? När kommer politiker och arbetsgivare bli lika lojala mot sina medmänniskor som de är satta att ta ansvar för, och de arbetstagare som gör vardagen dräglig för människor i livets sista tid?
Köp och sälj-systemet passar inte i något avseende när det gäller vård av människor. Alla sammanträdestimmar som behövs innan ett nytt avtal är på plats drar säkert ner vinsten i slutänden. Man behöver inte vara civilekonom för att räkna ut att något som påstås bli billigare också blir per automatik sämre.