Vid 65 års ålder försvinner viktiga delar av ditt liv. Är du frisk så fortsätter du att göra egna val. Blir du sjuk i ditt åldrande måste du kanske flytta till ett äldreboende. Nu är det andra som bestämmer över dig. Det är dom som ej fyllt 65 år och inte boende inom äldreomsorgen. Vi kallar dom för politiker. Dom vet hur du vill leva ditt liv.
Men du bär på en ryggsäck som innehåller utbildning, kunskap och livserfarenhet, men ingen öppnar den. Du tiger, är tyst och samtycker. Men snälla du bli inte hospitaliserad eller stigmatiserad, då är hoppet ute. Du läser i tidningen om den usla äldreomsorg om bristande resurser och outbildad personal. Du känner dig som ett indefinita pronomen. Du känner skuld och vill inte bli till en belastning.
Vi har ingen dålig äldreomsorg i vårt land. Men vi måste lära oss mer om livsvillkor, synsätt, krav och resurser. I min etikundervisning talade jag mycket om att handla ur ett etiskt värdeperspektiv.
Om jag vill lyckas med att föra en människa till ett bestämt mål måste jag först finna där personen är och börja där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon inte kan hjälpa andra. Av Sören Kirkegaard/filosof.
En utbildad undersköterska kan i dag ersättas av någon som inte har kunskap i gerontologi eller geriatrik, men vårda multisjuka människor får man göra.
En sjuksköterska kan bara ersättas av en sjuksköterska, en bilmekaniker av en bilmekaniker med mera.
Jag önskar att undersköterskan får en skyddad yrkestitel.
Snälla politiker och andra, kalla oss inte för brukare. Vi har alla kvar vår identitet i vårt åldrande.