Svar på ledaren "Pride och inkludering räddar liv – och skapar fotboll" (8/8): 

Jag drar slutsatsen av ledarsidan att alla kvinnor som är fotbollsspelare är lesbiska. Kan det stämma? Tveksamt.

Eller är det så att ansvarig ledarskribent är okunnig och inte har förstått att damfotbollen har kvinnorörelsen, jämställdhetskampen och ett långsiktigt och medvetet arbete med jämställdhetsintegrering att tacka för eventuella fotbollsvinster i världsmästerskapet. Men vi måste fortsätta jobba och kämpa framöver för att kvinnors fotbollsutövande skall värderas lika högt som männens. Lika höga löner. Lika stor publik. Likvärdiga träningstider. Lika stort intresse från reklamköpare. Lika stort intresse bland sportjournalister som resulterar i lika många artiklar i lokalpressen. Bland annat. Och detta hela tiden i relation till mansfotbollen.

För jämställdhet är något som endast handlar om relationen mellan kvinnor och män, pojkar och flickor. Inte om sexuella preferenser eller regnbågsflaggor.

Sedan är det förstås en välsignelse att homosexuella män och lesbiska kvinnor får vara aktiva fotbollsspelare utan vare sig hot eller våld. Tack för det! Här har säkert också pridetåget påverkat detta jämlikhetsresultat.

Catharina Alpkvist

Svar:

Min mening med texten var inte att säga att alla kvinnliga fotbollsspelare är lesbiska, utan att alla gagnas av ett mer inkluderande samhälle. Det vill säga när man börjar prata om kvinnofrågor mer i den offentliga debatten så gagnar det även rörelser som arbetar för kvinnors rätt att spela fotboll.

Johanna Trapp, ledarskribent