Givetvis ska kommunens kapacitet inom skolan anpassas till elevunderlaget och skattemedel användas effektivt.
Givetvis ska Sveriges femte största kommun bereda sina beslut ordentligt och säkerställa att enskilda individer inte drabbas oproportionerligt mycket av anpassningar som behöver göras.
Givetvis ska kommunen fatta beslut som lever upp till lagens krav på dialog och samråd, lagarna finns där av goda anledningar.
Jag saknar flera perspektiv i den bild som förmedlas kring skolnedläggningarna. Framför allt på vilket sätt kommunen utvärderat alternativ för själva processen kring nedläggning och anpassning, i förhållande till vad som är rimligt att kräva av en kommun med stora resurser som vill genomföra en anpassning som vänder upp och ner på vardag och trygghet för hundratals barn.
Det enda beslutsunderlag som finns inför torsdagens beslut i barn- och ungdomsnämnden är en analys av kommunens kapacitet i relation till den reviderade befolkningsprognosen. Det finns även ett dokument med titeln barnkonsekvensanalys men det är pinsamt undermåligt och kan inte betraktas som ett underlag.
Utifrån detta underlag landar man i en slutsats kring vilka skolor och förskolor som ska läggas ned, utifrån ett rent instrumentellt perspektiv, och en grov beräkning vad de förslagen ger för direkt ekonomiskt effekt på nämndnivå (inte för kommunen som helhet).
Det presenteras endast ett förslag på hur man ska genomföra anpassningen – genom att splittra alla klasser och sprida dem åt olika håll där det finns plats. Och separera dem från sina lärare. Man verkar över huvud taget inte undersökt alternativ som exempelvis innebär att klasser hålls intakta, trots att det borde vara en självklar utgångspunkt och ambition (och vanligt förekommande i skolnedläggningar runt om i kommunsverige).
För det finns förstås andra alternativ som ger mindre allvarlig påverkan för det hundratals elever som drabbas, och Linköping är inte på sådant obestånd att man behöver slänga dem helt under bussen utan att ens utreda alternativen och haft en dialog.
Jag kräver större professionalism av Linköpings kommun i denna fråga. Att fatta ett så pass dåligt underbyggt beslut, som riskerar att inte ens klara en laglighetsprövning, och att låta barn drabbas orimligt mycket för att politikerna "föredrar en snabb process", det är under all kritik. Än så länge finns tid att backa och ge detta ärende den beredning och planering som det anstår en så pass stor och välmående kommun som Linköping.