Jag känner mig varken som kvinna eller man

Sedan jag var liten har jag alltid känt mig annorlunda, inte bara för mina diagnoser. Det var något inuti mig som skavde. Jag har aldrig kunnat identifiera mig med att vara kvinna eller man. Att det tog nästan 19 år för mig att acceptera känslan är till viss del en effekt av bristfällig kunskap, menar insändarskribenten.

I ett samhälle där kunskapsnivån kring hbtqai+ är svagt underbyggt så är det lätt att fördomar och hat gror. För en ung hbtqai+-person är detta förödande, menar insändarskribenten.

I ett samhälle där kunskapsnivån kring hbtqai+ är svagt underbyggt så är det lätt att fördomar och hat gror. För en ung hbtqai+-person är detta förödande, menar insändarskribenten.

Foto: Oscar Olsson/TT

Insändare2023-12-12 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Till synen av flaggor och bakgrundsljudet av Lady Gagas låt “Born this way” så ropade folkmassan slagorden “We are here, we are queer!” under Linköping Pride 2023. 

Att hbtqai+-personer finns kan majoriteten av dagens samhälle hålla med om. Men vad hbtqai+ egentligen är, att exempelvis homosexualitet inte är en sjukdom, att många hbtqai+-personer lever med hot och kränkingar varje dag, är det oroväckande många som inte vet. Det är därför som vi måste stärka kunskapen och i sin tur acceptansen för hbtqai+-personer.

Enligt Dagens Samhälle (3/10-19) är det många lärare som känner att de har bristande kunskap inom hbtqai+ när de ska undervisa om ämnet. Detta leder till att eleverna i sin tur får bristande kunskap inom ämnet, vilket leder till ett samhälle med bristande kunskap. I ett samhälle där kunskapsnivån kring hbtqai+ är svagt underbyggt så är det lätt att fördomar och hat gror. För en ung hbtqai+-person är detta förödande eftersom att hen inte kan få den förståelsen och stödet som hen behöver och i sin tur inte förstår och vågar vara sig själv. 

I dag är 2–4 procent av befolkningen bi- eller homosexuella, enligt Karolinska institutet (20/1-2023). I den statistiken räknas dock inte resterande hbtqai+ in där exempelvis transpersoner också tillhör. Det är en ganska stor grupp som det finns så mycket okunskap kring. Av denna andel så har, enligt Folkhälsomyndigheten, totalt 74 procent av bisexuella kvinnor, 52 procent av homosexuella kvinnor, 35 procent av homosexuella män och 45 procent av transpersoner utsatts för sexuella trakasserier. Denna information är tyvärr ny för många.

Att öka livskvaliteten för hbtqai+-personer genom att öka förståelsen kan verka svårt, men vi måste börja någonstans och det är i skolan, på arbetsplatsen, i hemmet. Att ta bort stigmat kring hbtqai+ sker genom dialog. Det är exakt det som exempelvis Pride-tågen är till för, att skapa en diskussion, en dialog i förändringens tecken.

Jag är ickebinär och det finns. Jag kan vara ickebinär och det är okej. Det känns så befriande, men ändå så fel. Får jag verkligen det här? Vågar jag verkligen det här? Det är därför som vi måste stärka kunskapen och i sin tur acceptansen för hbtqai+-personer.