Svar på nyhetsartikeln "Janne dog undernärd efter ett fall: Ingen ska ha det så" (28/10):
Jag grät när jag läste artikeln om vår före detta granne Janne som fick avsluta sitt liv på detta ovärdiga sätt. Hur kan det vara möjligt att detta kan hända i Åtvidaberg i dagens välfärdssverige?
Hur kan detta ha fått pågå utan att ansvarig chef har vidtagit några åtgärder?
Enhetschef har hastigt lämnat sin tjänst berättar Sara Waernér, det är tyvärr försent för Jannes del. Denna person har misskött sitt arbete och har enligt mig förverkat sin rätt till avgångsvederlag.
Hur kan en sån här kultur där det är okej med smutsiga rum, kissiga och bajsiga blöjor och smutsiga sängkläder, få utvecklas utan att något görs? Var finns arbetsmoralen bland en del anställda?
Antar att det finns personal som inte delar den här synen på omvårdnad har de sjukskrivit sig eller ”gått in i väggen”, frågorna är många.
Den här vården av våra gamla och sköra äldre är oerhört ovärdig och måste omedelbart åtgärdas och aldrig återkomma. Det ska vara tryggt att lämna sina anhöriga på ett boende.
Jag har själv min man och våra barns far på K 9 på grund av Alzheimer. Vården där fungerar alldeles utmärkt tack vare den professionella personal som arbetar där. De räcker ibland inte till och boende blir självklart lämnade utan tillsyn de tillfällen när det bara är två som arbetar.
Det hjälper ju inte att säga att någon inte får bli lämnad ensam om det behövs två personer för att hjälpa någon annan boende.
Jag följde kommunfullmäktiges möte digitalt 25 oktober där budgeten debatterades. Vård och omsorg hade inte så stor plats under debatten. Det som behövs nu, kära politiker, är ett omtag när det gäller fördelning av våra gemensamma resurser.
Kopparsvanen behöver bli en attraktiv arbetsplats med bra löner och bra arbetsförhållanden. Det behövs inga externa utredningar till dyra kostnader, ta hjälp av den kunniga personal ni har för att göra arbetsmiljö och vård bra. De är proffs på omvårdnad!
En kommun har kärnverksamhet som måste fungera, däribland vård/omsorg och skola, de måste prioriteras, allt annat får stå tillbaka. Jag har två utbildningar, undersköterska och lärare, och har/har haft insyn i båda verksamheterna. Jag har förståelse för att det bara finns en viss summa pengar att fördela, men jag ber er, fördela dem rätt.
Sänder en extra tanke till er anhöriga som har fått genomgå det här. Av erfarenhet vet jag att det är en stor sorg att behöva gå emot en kär anhörigs vilja att flytta till boende, att det slutar så här är ofattbart sorgligt.