"Jag flyr US för att rädda mig själv"

En dimma av trötthet och frustration växer sig allt starkare i korridorerna på US, skriver en sjuksköterska.

En dimma av trötthet och frustration växer sig allt starkare i korridorerna på US, skriver en sjuksköterska.

Foto: Jeppe Gustafsson

Insändare2018-04-30 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Region Östergötland visar symtom på svår sjukdom. I filmer visar man ibland hur ondskan sprider sig genom att låta svart dimma smyga in i ett landskap, precis så upplever jag att det är på US i Linköping. Jag har arbetat i korridorerna i 11 år och nu flyr jag därifrån för att rädda mig själv. För 11 år sen märkte jag den knappt. Då var det bara gråa stackmoln man kunde få en förnimmelse av ibland. Vissa dagar var pressen för hög och situationen akut men orosmolnen kom och gick lite.

I en organisation som visar symtom på svår sjukdom är den nya förlamande och uttröttande svarta dimman som sprider sig mer än jag klarar av. Den försvinner aldrig, den blir mörkare och tjockare för varje vecka. Jag ser patienten jag har framför mig och gör allt som står i min makt för att förbättra situationen. För att nå resultat måste jag gå genom en dimma så tjock och full med gifter som frustration, trötthet, uppgivenhet, systemfel, tidsbrist och resursbrist att dimman blir så tjock att jag inte får luft.

På något sätt har organisationens problem under en längre tid i allt större utsträckning fått lösas av oss närmast patienterna. Vi arbetar hårdare, engagerar oss mer, tiden för återhämtning har minskat ner till noll och arbetsmiljön är en katastrof. För att kunna hålla fokus en hel arbetsdag måste förutsättningar för det finnas. De förutsättningarna finns inte i korridorerna på US i Linköping. Nu befinner vi oss i en miljö där vi inte kan hålla fokus i de 8 eller 10 eller 16 timmar vi arbetar, så misstagen ökar. Och misstagen vi gör får konsekvenser som ingen vill leva med på sitt samvete.

Jag lämnar vården för att jag efter 11 år i en destruktiv miljö håller på att gå sönder. Jag är trött. Viruset i organisationen har hittat in under mitt skinn och jag är uppgiven, jag ser ingen ljusning. Jag har gjort mitt bästa för att förändra vår situation men så många gånger har jag blivit nerslagen av organisationen. Organisationen som borde vara uppbyggd på ett sätt så jag lättare ska kunna ge vad politikerna lovar, en god och säker vård. Men som det ser ut idag finns inte förutsättningar för det. Idag kan jag ge god vård, ibland, men aldrig en säker vård. För det är vi alldeles för nära marginalerna för vad vi klarar av.

Region Östergötland, du har en pågående blodförgiftning som inga antibiotika biter på. Dina organ har börjat svikta och du ligger inför döden. Jag tillsammans med de andra som arbetar närmast patienterna har utfört hjärt-lung-räddning under en längre tid.

Sök vård akut Region Östergötland, inse att du inte kan bygga på det du har idag.

Sjuksköterska