Varför förstör kommunen för oss med boendestöd?

Nu vill kommunen förstöra denna trygghet genom att man får ett beslut om boendestöd upp till max sex månader, sedan ska man vara självständig. Funkar det inte då får man ansöka på nytt, skriver en Linköpingsbo.

Då kan boendestöd hjälpa till med struktur, stödsamtal och råd. Det är inte för att man är lat eller blir lat av detta stöd, utan för att få en vardag som man kan klara av trots att man inte har samma förutsättningar som andra, menar insändarskribenten.

Då kan boendestöd hjälpa till med struktur, stödsamtal och råd. Det är inte för att man är lat eller blir lat av detta stöd, utan för att få en vardag som man kan klara av trots att man inte har samma förutsättningar som andra, menar insändarskribenten.

Foto: Casper Hedberg/TT

Insändare2024-01-03 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ni som bestämmer har nog aldrig träffat någon som har en NPF-diagnos (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) eller någon boendestödjare. NPF är en diagnos och ingen sjukdom. Alla individer med NPF är olika och med olika behov. Man har alltså denna funktionsnedsättning livet ut. Att leva med NPF tar mycket energi då allt ska processa på annorlunda sätt. Ett exempel: vissa personer tar in allt som händer omkring så som ljud, lukt och ljus. Att göra ett ärende på stan kan ta så mycket energi att man får vila hemma resten av dagen med så lite intryck som möjligt.

Då kan boendestöd hjälpa till med struktur, stödsamtal och råd. Det är inte för att man är lat eller blir lat av detta stöd, utan för att få en vardag som man kan klara av trots att man inte har samma förutsättningar som andra utan NPF-diagnos. 

Nu vill kommunen förstöra denna trygghet genom att man får ett beslut om boendestöd upp till max sex månader, sedan ska man vara självständig. Funkar det inte då får man ansöka på nytt.

Självständig vill väl de flesta vara, men det är inte alltid så lätt om man har denna diagnos. Man känner stress och oro att behöva ansöka på nytt och återigen förklara varför man behöver denna hjälp – samt all administration det innebär. Har man inte boendestöd får man inte ha Kops (Kommunal psykiatrisk hemsjukvård) där arbetsterapeut, fysioterapeut, sjuksköterska/undersköterska finns som hjälper till. Har man boendestöd får man inte ha en kontaktperson – dessa två är helt olika uppdrag. En kontaktperson kan man göra roliga saker med och få den sociala gemenskapen. 

Att ändra i boendestödet blir ingen besparing för kommunen/regionen. I stället blir det dyrare då många kommer att må sämre, samt all administration det innebär med nya/förlänga beslut. Handläggare byts ofta ut, så det är aldrig samma person som ser helheten.

Nej, låt oss med boendestöd få hjälp i stället för att stressa fram självständighet som inte alltid fungerar, fastän man vill det. "Man blir lat av att ha boendestöd", har jag hört beslutsfattare säga. När energin är borta och det är svårt att fylla på ny, då är det betydelsefullt att få hjälp av boendestöd – det är inte av lathet.

"K.P"

Svar från Linköpings kommun:

I juni 2023 beslutade social- och omsorgsnämnden om en ny riktlinje för insatser inom SoL (Socialtjänstlagen) och LSS (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade). Den nya riktlinjen anger hur ofta stödinsatser ska följas upp.

När vi följer upp en insats så är syftet att ta ställning till om den insats som är beviljad på bästa sätt ger det stöd som är meningen. Kvarstår behovet och insatsen ger ett ändamålsenligt stöd, fortsätter stödet. Det viktiga är att den som beviljats insatsen får så bra stöd som möjligt. Det är av dessa anledningar som insatsen numera följs upp efter sex månader.

Har du som skrivit insändaren fler funderingar kring detta är du välkommen att höra av dig till din handläggare eller till mig, så att vi kan ge dig svar på dina frågor.

Tina Andersson, avdelningschef Avdelning vuxna, Socialförvaltningen, Linköpings kommun