I denna tidning har vi kunnat läsa åtskilliga inlägg, som vittnar om att flera Linköpingsinvånare är negativa till förtätningen av staden. Även om översiktsplaneringen varit känd är det först vid detaljplanering och byggstart som gemene man inser vad som håller på att hända. Det är uppenbart att berörda invånare knappast ser något som helst positivt i det hela utan upplever att deras bostadsområde kraftigt försämras och blir otrivsamt. På sikt påverkas flertalet boende i staden. Även potentiella inflyttningskandidater kommer sannolikt att ta sig en extra fundering om man ska flytta till Linköping eller ej. Linköping kommer definitivt att tappa den konkurrensfördel man har haft relativt Stockholm när det gäller att attrahera kompetent arbetskraft. Av egen erfarenhet vet jag att kvalificerade arbetstillfällen i en ort präglad lite mer av småstadskaraktär än storstad har varit attraktivt för många arbetssökande.
Man kan spekulera i varför förtätningsfilosofin överhuvudtaget kommit till. Min personliga gissning är att det är bekvämt, man kör på i gamla hjulspår och föga innovationskraft behövs. Till detta kommer att flera andra alternativ förutsätts bygga på bilen i högre utsträckning än nu. Här är den politiska åsiktskorridoren mycket smal trots de enorma tekniska och miljömässiga framsteg som redan gjorts och fler finns bakom hörnet.
I Linköping finns en enorm kompetens inom systemvetenskap och närstående discipliner hos flera olika företag och institutioner. Även om dessa kompetenser inte explicit är märkta stadsplanering är jag övertygad om att här finns nyckeln till att hantera Linköpings nödvändiga expansion utan att staden kommer att upplevas som storstad med alla dess nackdelar. Jag uppmanar Linköpings kommunföreträdare att ta hjälp av dessa, kasta gamla skygglappar och generera nya och innovativa idéer samt se till att dessa förverkligas!
Men allra viktigast: Skrota förtätningsfilosofin innan hela staden blir förstörd!