I vanlig ordning ömmar Christian Dahlgren mest för hushåll i lägre inkomstskift när skattekraven tilltar. Det är väl av den anledningen, som värnskatten avskaffas för alla med månadsinkomster över 61 000 kr. Jag vet inte var han sätter gränsen för lågavlönade.
Jobbskatteavdraget 2020 blir som störst vid 53 000 kr/mån och trappas sedan ned till 0 kr vid månadsinkomst på 140 000 kr. Den som tjänar 106 000 kr får lika mycket som en lågavlönad, 11 000 kr/mån. Men när infinner sig den "dynamiska kraften? Hur många jobbskatteavdrag behövs?
Det finn alternativa vägar anser Dahlgren, utan att tumma på kvaliteten i välfärden. Effektivitetspotentialen ligger på 10-15 procent i minskade utgifter.
Hur kan man föreslå detta när stressen och pressen på de anställda har ökat inom alla sektorer och att dessutom påstå att det inte påverkar kvaliteten? Varför är alla andra produkter dyrare när kvaliteten är bäst?
Det pratas om att anslagen till välfärden har ökat år från år, men det talas inte om att inflationen samtidigt ökat. Enligt MUF (Corren 13/2 2019) var Region Östergötland "ett fall för Lyxfällan" och hänvisade till negativt resultat i bokföringen. Slösar alltså sjukvården i Östergötland bort skattebetalarnas pengar?
Ett land som satsar på att göra skattebetalarna gladare med skattelättnader eller mer populärt skatteavdrag, bekymrar sig inte om välfärden, utan anser bara att det är där som man kan spara pengar för att klara skattesänkningarna.
Vi bör nog inse att vi inte kan få både låga skatter och god välfärd. Om man vill ha god välfärd måste man också vara beredd att betala vad den kostar.
Pensionär