Läser dag efter dag klagomål på tillståndet i Linköpings förskolor. Det är ingen måtta på klagomålen.
Det är ju, än så länge, ingen lag på att föräldrarna måste lämna in sina barn till statligt/kommunalt omhändertagande så snart de fyller 1 år. Än så länge kan föräldrarna själva ta hand om sina barn upp till att barnen har skolplikt vid 6 års ålder.
Men grupptrycket år stort, det förstår man, ”alla” lämnar ju bort sina barn redan efter 1-årsdagen.
Att leva på en lön anses uppenbart nästan omöjligt. Man får förstås prioritera. Utlandssemestrar, fjällresor, dyra hobbies, elcyklar, senaste SUV:en med mera får man förstås avstå ifrån. Men inga problem med trilskande barn i svarta gryningen, ingen hämtning och lämning vid inrättningen.
Barnet kan bli sjukt utan att dagsschemat spricker, de är i stället kvar i hemmet. Och den yrkesarbetande partnern kan i lugn och ro sköta sitt yrke, arbeta övertid vid behov, göra eventuella tjänsteresor med mera.
Men visst, det kostar på att bryta mönstret, du får inget beröm eller stöd av myndigheterna. De vill ha kontrollen över ditt barn och inpränta i dem redan från 1-årsåldern de rätta, som de anser, för dagen gällande normerna och värdegrunderna.