Inför kyrkovalet 19 september har ett antal skribenter gett sin syn på Svenska kyrkan. Själv har jag gått ur för många år sedan eftersom jag inte kan stå bakom dess idéer och verksamhet. Dess ideologiska bakgrund är väldigt suspekt och jag är helt förundrad över hur Svenska kyrkan kan ha blivit en maktfaktor och ett miljardföretag.

Den kristna tron i Norden har påtvingats med svärdet i handen. Sedan dess har religionen fått alltmer makt och ekonomiska resurser under århundraden. 

För inte länge sedan var Svenska kyrkan en del av staten. Då blev du ”tvångsansluten” från födseln. Dop, konfirmation och vigsel var mer eller mindre obligatoriska och som inkomsttagare togs en ganska stor avgift ut av dig varje år. Detta för att driva kyrkans verksamheter.

När jag ser Svenska kyrkan idag, så är det ett storföretag med enorm omsättning. Jag vet inte hur stor budget en medelstor församling har, men jag kan se att en sådan har 10–20 anställda, byggnader i form av kyrka och församlingshem, som kräver drift och underhåll.

Säkerligen är det mycket stora belopp som ska betalas av församlingsmedlemmarna.

Sedan frågar jag mig hur många betalande medlemmar som tar del av detta? Svenska folket lär var värdens mest sekulariserade folk. Är det rimligt att lägga alla dessa resurser på att, som kyrkans företrädare säger, sprida det kristna budskapet?

Svaret är nej. Vi säger att vi har religionsfrihet i landet. För mig innebär det att du ska slippa bli utsatt för religiös påverkan. Inga övergrepp på barn får göras i form av dop, omskärelser eller annat. Individen måste själv i vuxen ålder få välja vad hen vill ha för trosinriktning.

Mitt förslag är att stat/kommuner tar tillbaka begravningsväsendet och skötsel av byggnader. Vigsel blir en ren juridisk ceremoni. 

Och att det i kommunerna inrättas humanistiska organisationer/förvaltningar med uppgift är att hålla lokaler (nuvarande kyrkor) tillgängliga för samtal enskilt eller i grupper om existentiella frågor, trosfrågor samt för konserter, körsång, föredrag och liknande

Vidare ska utsatta människor, vår miljö och vår jord värnas. Samtalsledarna ska inte vara präster utan personer med mycket vid syn på aktuella frågor. Alla ska kunna komma till dessa samtal oberoende av trosinställning. 

De religiösa symbolerna tas bort. Ingen ska i vårt land definieras efter religion. Varje individ är en människa och inget annat.