Jag är morfar till en av dem som drabbas av den plötsliga förändringen av nedläggningen av förskolor och skolor i Linköping. I förra veckan offentliggjordes barn- och ungdomsnämndens (BUN) förslag om nedläggning av skolor och förskolor.
Den förskola där barnbarnet går är en mindre sådan utan tomma lokaler och välfungerande. Den ska då flytta verksamheten (barnen och personal) till någon annan större förskola med tomma lokaler, vilket förmodligen ger större grupper. Man vill dra ned på lokalkostnaderna, för att spara pengar, och uppger att personal inte ska bort. Det absurda i kråksången är att beslutet ska tas redan 23 mars (= 1 vecka efter offentliggörandet) och sedan ska föräldrarna kallas till ett informationsmöte 27 mars, alltså efter beslutet är taget!
Så spänner man vagnen före hästen! Ingen konsekvensbeskrivning för barn och personal finns av detta beslut. Det gäller bara att spara pengar och kvaliteten verkar man strunta i. Många barn i förskola och skola behöver mindre grupper för att fungera bra, speciellt om man har koncentrationssvårigheter och är hyperaktiv.
Situationen i kommunen är absurd, då S+M i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen inte har majoritet, men har det i alla nämnder. Alltså kan en minoritet driva igenom sina beslut mot en majoritets vilja, en situation som påminner om länder som Ryssland eller andra auktoritära stater. En metod är då att korta tiden från förslag till beslut, så all öppen och vettig diskussion omöjliggörs och där föräldrar och barn ställs inför fullbordat faktum.
Tänk om det med ett annat sätt att agera hade kommit fram andra bra förslag hur pengar skulle kunna sparas med bibehållen kvalitet och mindre grupper. Vågar man inte diskutera och lyssna till föräldrar och kommuninnevånare?
För mig är det inte förvånande att S driver förslag om likriktning och fyrkantighet, men att nu M kör samma race är förvånande. Kanske dags att personal och föräldrar går ihop och själva tar över? Så skedde 1993, då kommunen ville lägga ned Munken på grund av minskade elevkullar och renoveringsbehov. Föräldrar och lärare gick samman och bildade en stiftelse, som sedan dess driver friskolan Nya Munken.
Risken (eller är det vad man hoppas?) är att många förskole- och skolpersonal slutar på grund av hur man blir behandlade: hårdhänt och utan diskussion. Människor vill kunna välja själva och inte styras av kuppartade minoritetsbeslut. Finns det inga i BUN av S eller M som vågar gå mot strömmen? ”Only the dead fish follow the stream” (Louise Hoffsten).