"Politik är inget mode, ingen ball och trendig grej.
För de flesta är det en livsnödvändighet."
Jag minns strofen från Björn Afzelius sång “Medan bomberna faller” (1982) efter att ha tagit del av den tjänsteskrivelse som bildningsnämnden i Linköping presenterar inför beslut om S:t Lars gymnasiums öde denna vecka.
S:t Lars gymnasium innebär för dess elever många gånger en livsnödvändighet. S:t Lars gymnasium har genom sin småskalighet och sitt omfattande och samtidigt omvittnade engagemang, lärare och elever emellan, varit just en livsnödvändighet för många elever. Det är inte alla skolor som kan leva upp till den skillnaden! Enheten har för många elever inneburit skillnaden mellan en aktiv och fungerande skolgång eller ingen skolgång alls.
Den ekonomiska bärkraften för enskilda skolenheter är det mest avgörande för enheternas existens. Detta märks i nämnd tjänsteskrivelse från nämnden inför beslut och kräver skolenheter på flera hundra elever. Detta snarare bekräftar att socialdemokraterna och moderaterna, som utgör majoriteten i bildningsnämnden, är beredda på att med allvar och med berått mod fortsätta vägen fram mot ett mer skiktat samhälle där de mer anpassningsbara eleverna på större skolenheter bereds att lyckas medan de elever som upplevt någon form av svårighet i sina unga år – personlig, kognitiv eller didaktisk – och som svårligen klarar hantera det stora sammanhanget riskerar att hamna i dikesrenen och förvägras att växa som människor på mindre skolor som de själva har sökt sig till.
En fyraårsplan med nervdarr (skolan övertogs av kommunen sommaren 2020), med ringa stöd i marknadsföringen av S:t Lars gymnasium som enhet, är rent av en orättvisa i jämförelse med andra skolenheter i kommunen. Strävan efter en likvärdighet är också något som bildningsnämnden lyfter som ett mål med sin verksamhet. Här blir i praktiken kommunens interna konkurrens, skolenheter emellan, och en betoning av ekonomiska värden dödgrävare åt medborgerliga värden om lycka och välgång på färden för alla. Den enes bröd, den andres död … Sammantaget står bildningsnämnden inför en votering som riskerar att ironiskt lägga krokben för kommunens egen slogan: “där idéer blir till verklighet”.
Väljarna kommer att utkräva ett ansvar över begångna handlingar 2022–2026. Här vilar ansvaret nu tungt på de som nu är på väg att radera ut en verklig leverantör av ovannämnda kommunslogan likt S:t Lars gymnasium. De framtida väljarna glömmer inte. Det är en besynnerlig och sorglig utveckling av skolväsendet i Linköpings kommun.