Enligt forskarna är den tänkande människan (homo sapiens), 200 000 år gammal. Våra förfäder neandertalarna dog successivt ut. Utkonkurrerade av människan. När människosläktet kom in i industrialiseringsfasen för cirka 160 år sedan, olika tider för världens länder, så beseglade mänskligheten sitt öde. Alla skulle få det bättre. Vissa grupper fick det bättre. Andra, ingen skillnad. Slit och släp.
Om man exempelvis på 1960-talet anförde tvivel mot industriutsläppen blev man klassad som bakåtsträvare. Nedsmutsningen av atmosfären har ackumulerat sig under Industrialiseringsepoken. Nu slår naturen tillbaka med skrämmande kraft.
Miljökatastrofrapporterna står nu som spö i media. Hur ska mänskligheten värja sig mot alla uppräknade miljökatastrofer? Atmosfären har fått nog och verkar ha nåt ”tipping point”. Katastrofen rullar på utan att den går att hejda. Med facit i hand skulle inte industrialiseringen ha blivit av. Jag kan bittert konstatera att människan har arbetat mot fel mål hela tiden. Vi skulle ha varit kvar i jordbruket. Det hade naturen och människan vunnit på. Men människan är för expansiv för sitt eget bästa. Sydeuropa, USA och Kanada har fått påtagliga bevis denna sommar för hur illa det är ställt, med extrem hetta orsakad av människans miljöpåverkan. Det är väl först nu man fattar att vi står på katastrofens rand.