Det påpekas av moderaterna att det ska vara lönsamt att arbeta och att man ska vara beredd att ta ett annat arbete etcetera. Det är självklart i sig, men också att individen ska ha rätt till en rimlig livsinkomst. Att en människa ska kunna ta ett lägre betalt arbete innebär per definition att socialförsäkringarna bygger på en lotteriprincip, eftersom individen kan drabbas av skada, sjukdom eller arbetslöshet just då. 

Vore inte det rimliga att i stället utgå från genomsnittsinkomsten bland de som har haft ett lika stort sammanlagt inkomstbortfall i samband med utbildning? Då kommer även den som har tvingats till omskolning av medicinska skäl, arbetsmarknadsskäl eller värnplikt att få en rimlig livsinkomst även om man har otur senare i livet. 

Om man kombinerade detta med något tillägg för personer med så stora funktionshinder att de inte kan tillägna sig någon annan utbildning, så borde det vara möjligt att hitta ett socialförsäkringssystem som både är något billigare än dagens, och ger en bättre livsinkomst till de sämst ställda. Samtidigt ger det en tydligare signal till de som envist påstår att de är den enda roll de har utbildat sig till.