Det är sensommarsol, det har varit bad i pool, och snart är sommaren slut. Det är mer folk i kollektivtrafiken. På pendeltåget ses inte längre unga människor som vill ta sig till närmaste strand för att svalka sig, utan arbetarna och tjänstemännen är tillbaka från sin semester. Bad i pool blev det för de med villa, och de som hade bil åkte ut till kusten eller till sommarstället i sommar.
Sedan finns också de som somliga säger har semester året runt, utöver pensionärerna. De syns inte alltid i kollektivtrafiken eftersom de inte alltid har råd. Inte sällan går sommaren utan att de doppat sig i pool eller strand med sol. Ibland har de ont. Ibland är de ledsna. Ibland känner de inget alls. Ibland är de precis som du och jag.
De pendlar inte till och från jobbet eftersom de inte har något, och det är försäkringskassan eller socialen som betalar hyran. Deras barn berättar om lekarna med pinnar på baksidan av gården till lägenhetshusen byggda i miljonprojektet, när de kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet. Har de tur går de i en skola där det finns etniska svenskar som kan berika och kalibrera deras verklighet till vad som finns utanför orten. Eller så spelar det ingen roll om alla är svenskar, för svenskar kan också ha ont i kroppen, ont om pengar och ont om liv.
Utanför samhället finns de. Men de bor de facto i vårt samhälle. Och de har inte semester året runt, för de kan inte välja vad de vill lägga sin tid på när pengar eller hälsa inte finns. Ibland är de precis som du och jag. Det skulle de facto kunna vara du eller jag.