Näringsminister Ibrahim Baylan signalerar i TV4 Nyheterna att regeringen vill förenkla för brytning av specialmetaller. Så hur tänker regeringen gå till väga? Ska gruvindustrin få kryphål i lagen? Ska de inte behöva rätta sig efter EU:s vattendirektiv, Natura 2000-regler och art- och habitatdirektiv?
Det känns som att vi uppmanas att offra Vättern och de stora vattensystemen som skulle få ta emot stora mängder processvatten från gruvan öster om Norra Kärr, sjön Noen, Sommen, Svartån m fl.
Denna oerhört riskfyllda gruva vill gruvindustrin starta 1,5 km från Vätterns branta strandlinje och på 120 meters höjd över sjön. De pratar inte om att avfallet, som utgör mer än 90 procent av den krossade och nermalda berggrunden, ska förvaras i vattenfyllda dammar inom gruvområdet. Avfallet innehåller tungmetaller och radioaktiva ämnen som blandats med diverse kemikalier. Dammarna eller sandmagasinen som de också kallas, ska enligt arbetsplanen läggas tvärs över den högsta punkten i Norra Kärr, på vattendelaren.
Gruvavfallsdammar är designade så att de läcker naturligt för att förhindra att de ska svämma över och inga garantier kan lämnas för att en avfallsdamm inte kan brista. Vatten rinner som bekant nerför. Man behöver bara tänka logiskt för att kunna räkna ut riskerna med de här huvudlösa gruvplanerna.
Ytterligare osäkerhetsmoment är att en gruvverksamhet som denna där man bryter och utvinner sällsynta jordartsmetaller, aldrig har funnits i Europa tidigare. Gruvor finns i Kina, USA och Australien, men USA skickar sin "malm" till Kina och Australien skickar sin till Malaysia, för att processen där man skiljer ut metallerna är så kemikaliekrävande och hälsofarlig.
Ifall Tasman Metals AB med moderföretaget Leadingedge Materials Ltd, nu skulle ha uppfunnit någon ny revolutionerande separeringsprocess, känner i alla fall inte vi att man ska få tillstånd för att prova den så nära den viktiga dricksvattentäkten Vättern!
Idag återvinns nästan inga av de här metallerna. Vi måste satsa mycket mer på att återvinna och återanvända metaller.
Vi ställs inför det orimliga kravet att välja mellan att förse gruvbolagsdirektörer och europeiska industrier med metaller och massor av pengar under cirka 20 år, eller att kunna förse en stor del av Mellansverige med dricksvatten och vatten till odling av grödor för all framtid, från en sjö som har funnits sedan urminnes tider.
Carina Gustafsson
Britt-Marie Gyllensvaan
Urbergsgruppen Grenna