Besökte en god vän på ett äldreboende för personer med speciella behov. Detta besök har fått mig att fundera över varför vi inte tar "allas lika värde" på allvar. En formulering som i dag ofta hörs från våra politiker, men som tydligen bara är kallt prat. Vem vill bo på en avdelning där urinstanken är obehagligt påträngande? Vem vill gå i sunkiga kläder? Vem vill duscha och få håret tvättat bara när personalen har tid? Vem vill gå ovårdad och oklippt i håret? Vem vill ha långa och trasiga naglar? Ja, förmodligen ingen!
Beror detta förfall på personalens ovilja att hjälpa de behövande? Nej, snarare på personalens knappa tid att ge vård och omsorg. Beslutsfattare, tänk ett steg längre innan det är för sent. En vacker dag kanske du själv sitter hjälplös på ett boende.
Våra gamla är värda ett bättre öde på ålderns höst.