I år börjar ett av mina barnbarn på Katedralskolan. Och precis som vanligt händer det i år också. I kraft av att vara två år äldre tycker elever i trean att de har rätt att utsätta nykomlingarna för kränkande behandling. 

Varje år under lång tid har samma sak inträffat. Att det är så gör mig rejält upprörd.

Som närstående är jag förstås intresserad av hur mitt barnbarns gymnasiestart har varit.Jag hör av mig till hen sent på onsdagen och får berättelsen om vad som hänt tidigare under dagen.

På ett digitalt föräldramöte under tisdagskvällen sitter en grupp faddrar och förklarar att föräldrarna inte behöver bekymra sig. Inget kränkande kommer att inträffa. Men det är precis vad som händer när lärarna lämnat eleverna åt sig själva på Stångebrofältet. 

Strax efter att lärarna gått, knäcker man ägg i huvudet på dem som just börjat på skolan. Sedan fortsätter det med senap och sirap. Det verkar helt klart att planen var fastlagd långt i förväg. Det krävs tid att skaffa material för kränkningen och T-shirts till dem som ska utsättas. De som sedan ska ner på marken två och två för leken "knullrull". De så kallade faddrarna säger, att den som inte gör som hen blir tillsagd kommer att straffas.

Att skolan och lärarna organiserar dagen så att den slutar med ettor och faddrar samlade på den här platsen reser frågor.

Jag frågar mig vad skolans roll i den här organiserade kränkningen är. Hade det som hände godkänts av skolledningen? Var det något som faddrarna presenterat för skolan? Eller hade de visat en plan där det inte fanns med? För de hade väl, hoppas jag, visat någon form av program? 

Låt mig fundera över hur skolledning och lärarkollektivet ställer sig i frågan. Jag hittar två förklaringsmodeller till att det sker år efter år.

Kanske tycker man att det är ganska okej och gör inte just någonting för att få stopp på det. I så fall inte något som hedrar skolan. Kanske försöker man utan att lyckas. I så fall är det dags att göra om och göra rätt. 

Dags för organisationen att se sig själv djupt i ögonen och inse att arbetet mot kränkande behandling har sina brister.

Jag har ganska god inblick i hur arbetet med sådana frågor bedrivs på gymnasieskolor i två grannkommuner. Där finns det kanske lärdomar att hämta, som skulle göra det möjligt att se fram emot en trevligare skolstart 2022.