Jag har haft ett ärende, bollat otaliga mejl fram och tillbaka under förra sommaren och hösten, med miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen i Linköpings kommun. Ärendet: garageuppfartens kantsten har blivit för hög efter asfaltering av gatan: 5 centimeter.
Tjänstemannen/-männen har inte varit villiga att lägga på en extra sträng asfalt framför garageuppfarten. Jag är den enda som har så hög kant i mitt område.
En tjänsteman påstod att han skulle kunna tänka sig att höja asfalten om det handlade om 7 centimeter, eftersom då inte en rullstol skulle kunna ta sig upp för kanten. Ingen rullstol tar sig upp för 5 centimeter heller. Man skickade mig en Googlebild (Google map) på min gata och menade att min kantsten inte verkade vara så hög. Jag påpekade då att kameran på Googlebilen sitter på taket, varvid perspektivet blir uppifrån och ner och då stämmer inte höjden med verkligheten.
Man tänkte också på skattebetalarnas pengar. Det skulle kosta för mycket att rycka ut bara för min skull för att åtgärda problemet.
Det irriterade mig att ingen tjänsteman undertecknade mejlen med namn. Vem är det jag kommunicerar med? Skälet var att då skulle folk ringa hem lördagar och söndagar. Andra myndigheter som polis och sjukvård meddelar sig ju med namn. Jag tyckte det lär ynkligt och skrev till kommundirektören Paul Håkansson. Han tyckte att man inte behövde sätta ut sitt namn första gången, men vid flera kontakter bör man sätta ut sitt namn. Han skulle meddela miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen detta.
Nu hörde chefen av sig: ”Vi kan göra undantag då person eller nära anhörig är rullstolsburen eller på annat sätt på grund av fysisk nedsättning inte kan ta sig över kantstenen. Ska vi göra undantag så ska vi göra det för väldigt många infarter, så därför väljer vi att säga nej”. Dessutom tyckte även han att man inte kunde rycka ut bara för mig. Det skulle bli alldeles för dyrt.
Min poäng: Jag har hela tiden hävdat att problemet är/var genant enkelt att lösa eftersom asfaltsgubbarna varit i mitt område hela tiden – 100 meter bort.
Jag är den enda som har hög kantsten i området. Det hade jag inte före asfalteringen. Jag pratade med en av gubbarna som tyckte att man lagt på för lite asfalt framför min uppfart. Jag bad otaliga gånger att någon från kommunen skulle komma ut och titta, men nix.
Dock har processen roat mig: hur kan en så enkel sak bli så osmidigt skött? När jag berättar för vänner om ovan ler de roat men ingen verkar förvånad.