Nu har vi passerat 15 månader sedan det förfärliga kriget inleddes av Putin. Svenska försvaret gjorde då bedömningen att när Ukraina intagits, så skulle Sverige invaderas... Detta var redan då osannolikt, men planen var att skrämma upp politiker och svenska folk för att invagga oss i tron att vi behöver ansluta oss till NATO, för det tjänar naturligtvis försvarets syften. Jag ser detta som ett extremt oetiskt förhållningssätt gentemot oss vanliga gräsrötter.
Man bjöd in statsminister och före detta dito till ett träningsläger i nord-Norge för att lobba för försvarsalliansen, och man fick där möta presskåren som förevigade när ministrar euforiskt svingade sig i och ur stridsvagnar. Magdalena Andersson bestämde sig över en natt, när hon insåg att hon riskerade att förlora röster på högerflanken, men förgäves, och förvisso för sent. Om man nu besinnar sig och gör sig omaket att se hur det ser ut i dagsläget, så visar det sig att kriget gått mer eller mindre i stå, mycket på grund av att den ryska armén, (som ska vara världens näst dugligaste efter USA:s), inte kommit i närheten av den förmåga man är så angelägen om att visa upp en gång om året på Röda Torget.
Ett lilleputtland i sammanhanget som Ukraina till och med hotar att återta Krimhalvön. Nu borde vem som helst inse att vi kommer att få behålla Gotland utan att ens behöva besvära civilförsvaret. Då kommer försvarsberedningen, med Hans Wallmark i täten och drar samma skarpa slutsats, nämligen att vi kommer att invaderas. Försvarsanslagen har klubbats så att vi 2030 ska ligga på en nivå av 118 miljarder kronor, och om vi nu ansluter till försvarsalliansen, kommer det att krävas ännu mycket mer. I ett läge där alla pengar behövs för att möjligen klara av att rädda planeten, växer min övertygelse att jag är omgiven av idioter. Möjligen skulle denna känsla kunna mildras genom att flytta till Österrike eller Schweiz och i anslutning till detta avsäga mig mitt svenska medborgarskap.