Linköpings kommun har, i jämförelse med andra kommuner, erbjudit en ovanligt bra skolskjuts som inneburit att barn med funktionsnedsättning vid behov fått en elevassistent som följer med under skolskjutsen. Elevassistenten har då hämtats upp tidigt på morgonen innan barnen hämtas upp. Det har varit ett uppskattat och fungerande upplägg. Nu har kommunen ändrat på detta för att göra besparingar, men till vilket pris?
För många barn med funktionsnedsättningar är skolskjuts en absolut nödvändighet för att barnet ska kunna ta sig till skolan, och i många fall behöver barnet en vuxen som är med under resans gång. Det kan till exempel handa om att barnet kan få epilepsianfall under skolskjutsen som innebär att en vuxen behöver gripa in.
Bildningsnämnden och barn- och ungdomsnämnden i Linköping kommun genomför just nu stora nedskärningar. Bland annat har nämnden beslutat att barn med funktionsnedsättningar inte längre kommer erbjudas elevassistenter som åker med som ledsagare under skolskjutsen. I stället ska föräldrarna hänvisas till att ansöka om personlig assistans enligt LSS. Barn som inte tillhör en personkrets enligt LSS har ingen rätt alls till ledsagning under skolskjutsen.
Detta är ett dåligt upplägg som redan finns i andra kommuner och föräldrar till barn med funktionsnedsättningar vittnar hela tiden om en omöjlig situation där alla inblandade parter menar att någon annan ansvarar för stödet under skolskjutsen och att ansvaret bollas fram och tillbaka mellan kommunens olika enheter alternativt skolhuvudmannen och Försäkringskassan. I slutändan blir det föräldrarna som får bära ansvaret själva.
I de fall man har tur och barnet blir beviljad assistans under skolskjutsen uppstår oftast en logistisk mardröm. När assistans beviljas under skolskjutsen blir det en slags punktinsats under en kortare tid. Väl i skolan föreligger nästan aldrig rätt till personlig assistans, och då blir frågan vad assistenten ska göra när barnet lämnats av vid skolan. Hur ska assistenten ta sig därifrån? Vem ska betala för transportkostnaderna och dötiden för assistenten? Samma problem uppstår om föräldern åker med under skolskjutsen. Hur ska föräldern ta sig hem eller till arbetet när barnet har lämnats av? Ska föräldern behöva åka kollektivtrafik eller gå? Liknande problem uppstår för barn som inte tillhör personkretsen till LSS.
RBU kräver svar från Linköpings kommun! Har skolnämnden reflekterat över konsekvenserna av sitt beslut? Hur ska kommunen förhindra att ansvaret för stöd under skolskjutsen bollas fram och tillbaka mellan olika enheter på kommunen utan att barnet får hjälp? Hur ska kommunen se till att beviljad personlig assistans under skolskjutsen faktiskt blir praktiskt genomförbart? Om det inte är möjligt, hur ska kommunen garantera alternativa lösningar? Vad händer med barn som inte tillhör LSS, men ändå behöver ledsagning?