Svar på debattartikeln "Vargen är problemet, inte fåren eller typen av staket" (21/6):
LRF representanter skriver där ”...vi har våra gårdar där vi har dem och har haft fårskötsel innan vargen gjorde entré. Varken vi eller landskapet kan eller ska ändras.”
Både vargen och människan tog sig till Skandinavien för drygt 10 000 år sedan, samtidigt som inlandsisen drog sig tillbaka. Visst har människan i högsta grad här förändrat både miljö och livsbetingelser. Och detta gäller på hela klotet. Genom att rubba naturens ordning och balans håller vi sakta men väldigt säkert på att såga av den gren vi själva sitter på.
Bara i Europa tillåts vargar i Tyskland, Finland, Norge, Spanien, Frankrike, Italien, Polen, Ryssland, Grekland, Rumänien och i regioner som Baltikum och forna Jugoslavien. Varför skulle då inte även Sverige ha plats för vargar?
Varför inte skaffa en eller ett par vaktande herdehundar? Dessa fungera utmärkt som skydd för boskapen på Balkan, i Pyrenéerna och många andra regioner, bland annat i Nordamerika. Så varför skulle systemet med herdehundar inte fungera lika bra här?
Tillsammans med Rovdjursavvisande stängsel (RAS) skulle dessa hundar ge ett nära nog 100-procentigt skydd mot varg. Som boskapsuppfödare kan man få ekonomiskt bidrag för både RAS och inköp av vaktande herdehund. Med herdehundar menar jag storvuxna raser som växer upp bland fåren och går med fåren i hagen. Det finns en handfull raser att välja bland.
Vill rekommendera den utmärkta boken ”Vargen – den jagade jägaren” av Henrik Ekman.