Svar på ledarkrönikan "Det här med hemarbete, är det så bra egentligen?" (4/1):
Tvärtemot Margareta anser jag att brytningen med kontoren som utgångspunkt borde ha inletts redan för något decennium sedan. Mänsklighetens ständiga utveckling kan inte ignoreras av oss som samhälle utan att vi blir förlegade, bakåtsträvande och på sikt överkörda av andra samhällen på vår planet.
Vårt nuvarande kunskaps- och informationsamhälle ställer allt högre krav på oss som individer med tilltagande stress och ohälsa som följd. Det är välkänt att våra hjärnor inte är anpassade för det extrema informationsintag som vårt moderna samhälle kräver av oss. Fler mår psykiskt sämre än förr, i synnerhet bland allt yngre generationer, och det har gjorts få anpassningar av vårt samhälle för att avhjälpa detta problem. Sverige är ett litet land i stort behov av att nyttja, inte minst mänskliga, resurser så smart, rationellt och effektivt som möjligt för att hålla sig konkurrenskraftigt.
Trots att Sverige länge varit i framkant, känt som ett av världens mest innovativa länder och för sina effektiva platta organisationsstrukturer, så har motåtgärder uteblivit. Nederländerna har, som Margareta nämner, kommit längre och redan två år före pandemin jobbade 14 procent av arbetstagarna hemifrån där.
Det minskade intrycksbruset i frånvaron av kontor och resande lättar bördan av stresspåslag till fördel för mindre splittrat fokus från i synnerhet analytiskt och alltmer tekniskt krävande arbetsuppgifter. Hela den nu pågående omstöpningen möjliggör för många en allmänt förbättrad mental hälsa och är därmed ett mycket välkommet inslag för såväl individ, företag och som samhälle i stort!