I Corren den 7/11 läser man, under rubriken “Ingen dörr på glänt i regeringsfrågan“, om det låsta läget i denna fråga, och att det är SD som är elefanten i rummet. Jag kan väl förstå att SD som tredje största parti med cirka 1,1 miljoner väljare bakom sig är en elefant som inte låter sig hanteras hur som helst.
Att SD skulle lägga sig platt på marken och inte göra anspråk på sina mandat i riksdagen vore ju odemokratiskt. Det skulle vara ett stort svek mot sina väljare. Nu vill dock inte C och L ha något stöd av SD och inte ens samtala med dem.
När C och L gör detta ställningstagande anser jag att de måste ha tillräckligt starka argument för det. Det måste vara så starka argument att de i så fall anger stora försämringar av vårt lands bästa. Det får inte bara vara utfästelser som C och L gjort under valrörelsen, och som de inte vill backa för. Dessa utfästelser innehåller alltför stor risk att de gjorts för att gynna sina egna intressen.
Nu vill jag inte gå in på SD:s politik och försvara den för det får de själva göra, men jag finner dock inget i deras politik som skulle vara till men eller skada för vårt land, snarare tvärtom. Alla partier har några bra saker att bidra med för att det skall bli en bra regering.
Min bestämda uppfattning är att C och L skall snarast avkrävas en godtagbar anledning till att utestänga SD. Och om de inte har tillräckligt starka belägg för att landet skulle skadas av en regering med inflytande från SD bör de vara kloka nog att snarast upphöra med att hindra en positiv och meningsfull regeringsbildning.
Vi behöver snarast en regering som riktar om sitt bistånd, som är i miljardbelopp, från Mellanöstern där det kommer i händerna på terroristgrupper till att istället komma Syriens och andra länders arma krigsskadade människor till hjälp. Våra skattemedel behöver också bättre komma vår eftersläpande sjukvård, med långa kötider, och även vår åldringsvård till godo. För vårt lands bästa hoppas jag på ett samarbete med elefanten istället för en konfrontation.