Förr var det enskilda objekt som pekades ut som värda att bevara, ofta en byggnad. Sedan 1980-talet talar vi oftare om hela kulturmiljöer. En kvarnmiljö är något större än den enskilda kvarnen och en gårdsmiljö inbegriper ekonomibyggnader etcetera.
Tinnis är också en sådan kulturmiljö. Delarna i området som byggdes 1938 hör ihop. Funkisbyggnaden med duschar, omklädningsrum och lokaler för servering utgör tillsammans med simbassängen och badsjön med angränsande gräsytor en helhet. Att förstöra denna genom att dra ett rejält dike tvärs igenom området är ett stort ingrepp på kulturmiljön.
I Kulturmiljölagen kapitel 1 står att ”såväl myndigheter som enskilda ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas.”
Redan det stora simhallsbygget utgjorde ett hot mot Tinnis som kulturmiljö. Nästa steg kommunen tog var att minska badområdet högst väsentligt. (Det fanns till och med planer på att göra om större delen av badet till en park.) Efter protester kom den planerade badsjön att få finnas kvar, men nu mindre än hälften så stor som den tidigare.
Boven i dramat är bäcken. Att dra upp bäcken i dagen medför ett stort ingrepp i Tinnis som kulturmiljö. Vi vill skydda Tinnis som en helhet.