Jag tillhör den grupp aktiva seniorer, som regelbundet tränar och simmar. Några av dem jag då träffat använder rullator eller permobil. I det nya badhuset har tyvärr ingen hänsyn tagits till oss äldre!

Pall och handtag saknas helt i bastun! Tror man att alla kan klättra upp på en hög marmorbänk för att hänga in sina kläder i skåpet!?Jag har mött gråtande vänner som helt känner sig utestängda från att bada, de orkar inte gå i de långa gångarna utan något att hålla sig i. (Personalen använder små mopeder för att ta sig fram.)

Många som vill sminka sig eller bara borsta håret saknar en bänk under spegeln. Vill man blåsa håret i uppsatt hårtork får man ta med en egen stege, då hårtorken sitter så högt upp att jag, som själv är 1,71 centimeter, inte når upp att ens få i gång den!

Men jag njuter i den härliga 50 metersbassängen och mina halvstora och simkunniga barnbarn älskar i rutschbanan och hopphallen. Men så tråkigt och litet det så kallade äventyrsbadet har blivit. Fyllt av icke simkunniga barn, som i grunt vatten helt utan lekredskap, jagas av föräldrar eller mor-/och farföräldrar! Jag är så tacksam att inte behöva vara lekledare i den bassängen!

Varför har man inte alla hopphöjder, så att simhoppning kan tränas? Nu blir det mest ännu en lekhörna, som kräver ständig personal för att inga olyckor ska ske då flera barn trängs och umgås uppe på hoppavsatsen så fort rummet är obevakat!

Har man inte haft någon referensgrupp från till exempel seniorer, träningsansvariga, föräldragrupper och så vidare för att slippa de enklaste fallgroparna när man bygger Sveriges största simhall?