Det finns alternativ till skattehöjningar för att skapa dessa resurser. Fusket i vår välfärdssystem som uppskattas till cirka 20 miljarder borde vara föremål för omfattande åtgärder.
Man borde också granska hela den offentliga verksamhetens effektivitet. Omfattningen av den har expanderat enormt under den senaste 10-årsperioden. Statens investeringar i vår infrastruktur genomförs som regel med mycket stora kostnadsöverdrag. En undersökning visar att i stort sett alla dessa investeringar blir dubbelt så dyra som de var beräknade till.
Sidas budget på cirka 55 miljarder, som bygger på att vi avsätter 1 procent av vår bruttonationalprodukt och som i förhållande till vår befolkning är högre än i stort sett alla andra länders avsättningar. Behovet av insatser i världen är tyvärr växande, men Sveriges insats borde utsättas för en prövning. Likaså är Sverige den fjärde största bidragsgivaren till FN i absoluta tal. Ett FN som allt mer liknar en administrativ koloss än en stark fredsbevarande organisation. Det har sedan andra världskriget varit tydligare än nu när Ryssland helt oprovocerat invaderat Ukraina.
Organisationer som Mucf och Folkbildningsrådet delar varje år ut flera miljarder till organisationer, som inte alltid är demokratiska och där omfattande fusk förekommer.
Vandaliseringen av det offentliga rummet förekommer i en allt större omfattning. Bara Göteborgs stad redovisade för 2019 en kostnad för skadegörelse på cirka 263 miljoner. Det betyder med stor sannolikhet att den samlade kostnaden för hela landet uppgår till flera miljarder.
Det finns många fler områden där slöseriet är omfattande och att i den situationen föreslå skattehöjningar när hushållen går på knäna tyngda av höga energi- och bränslepriser och stigande priser över lag skapar inte förutsättningar för ett fungerande och starkt samhälle.