Gör inte människor utan ansvar till syndabockar

Jag vill i mitt arbete inte utgå från om människor har rätt till vård, utan ifrån om de har behov av vård, skriver en överläkare på US.

Tills SD kan presentera siffror som belägg för sina påståenden kommer jag att betrakta deras ståndpunkt som inget mer än löst tyckande, menar insändarskribenten.

Tills SD kan presentera siffror som belägg för sina påståenden kommer jag att betrakta deras ståndpunkt som inget mer än löst tyckande, menar insändarskribenten.

Foto: Julia Djerf

Insändare2021-12-21 10:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på debattartikeln "Illegala invandrare ska nekas vård som kan anstå" (9/12):

Richard Svensson och Göran Hargestam ställer ”illegala invandrare” mot ”laglydiga medborgare” och menar att ”svenska patienter ställs i den redan överbelastade vårdkön för att illegala invandrare ska kunna få tillgång till en vård som inte är omedelbar”.
Jag har arbetat på en av klinikerna på US i Region Östergötland i 22 år. Jag kan dra mig till minnes en (1), som SD kallar illegal, patient under den tiden som möjligen skulle kunna stämma in på ovanstående beskrivning. Däremot ägnar jag och mina kolleger i alla olika yrkesgrupper oss på daglig basis åt att lösa problem med ändliga resurser. Problemen beror så gott som uteslutande på personalbrist, oftast sjuksköterskor. Vi löser som gott som alltid de akuta patienterna men tyvärr måste den elektiva vården ibland ställas in. 

Elektiv vård kan vara ”vård som kan anstå”, men det beror naturligtvis ur vems perspektiv man ser det. För väldigt många patienter är det ett stort problem att få sin undersökning eller behandling uppskjuten. Att utan grund koppla samman detta, högst verkliga, problem med frågan om vård till personer som inte har juridisk rätt att befinna sig i Sverige, är att göra människor utan ansvar till syndabockar. Tills SD kan presentera siffror som belägg för sina påståenden (gärna med adekvata jämförelser med hur mycket personalbristen påverkar det elektiva flödet) kommer jag att betrakta deras ståndpunkt som inget mer än löst tyckande. Löst tyckande som skuldbelägger människor som inte har med saken att göra.
Avslutningsvis vill jag också påminna om att sjukvården aldrig värderar rätten till vård utifrån om patienten är laglydig eller ej. Det gäller för alla människor. Jag vill i mitt arbete inte utgå från om människor har rätt till vård, utan ifrån om de har behov av vård.