I början hämtades och skickades all vår handsprit upp till sjukhuset (vården ska givetvis prioriteras) men samtidigt ökar risken för smittspridning i förskolan. Även med ökade rutiner kring handtvätt håller det inte i praktiken. I förskolan arbetar man nära barnen, att hålla social distans i yrket är inte möjligt, där av är behovet av skydd för personalen desto viktigare.
Rutinerna tillåter i nuläget att sjuka vårdnadshavare som vanligt kan lämna sina barn på förskolan, oavsett om de är positivt testade för corona. Oavsett om det finns personal i förskolan som är i riskgrupp. Detta tycker vi är helt oacceptabelt!
Även om barn inte tillhör riskgruppen så finns risken att smittan tas med till förskolan och sedan förs vidare till friska familjer och personal. För oss som arbetar i förskolan innebär det att vi riskerar att utsättas för smitta. Vi har ingen skyddsutrustning överhuvudtaget, kan inte hålla social distans i vårt yrke och vi har ingen möjlighet att arbeta hemifrån. Upplevelsen är att man inte värderar personalen i förskolan.
Familjer som i dagsläget inte har tillsynsbehov som föräldralediga tillåts i nuläget att nyttja förskolan som vanligt. Vilket vi ställer oss frågande till. Förskolan har ingen skolplikt.
I en sådan här tid är det viktigt att värna om den personal som arbetar i förskolan. Personal stannar hemma vid symptom vilket medför ökad belastning för de som är på plats. Omflyttning av personal mellan avdelningar och andra förskolor medför i sin tur en ökad smittspridningsrisk. Är vi hemma och sjuka kan inte samhällsprioriterade yrken gå till sina jobb.
Det finns all anledning att vara rädd som sin personal. Det här är inte ett sätt att höja statusen på arbete i förskola. I en sådan här tid blir det än desto mer tydligt hur samhället verkligen ser på oss som arbetar i förskolan.
När man i andra delar av samhället har restriktioner för att minska smittspridningen blir avsaknaden av regler i förskolan kontraproduktivt. Det behövs en stor dos sunt förnuft och att någon tar ansvar och inte bollar det emellan sig. Kommunerna väntar på de högre myndigheternas beslut och de högre myndigheterna väljer att låta kommunerna själva ta ansvar. I slutändan blir det ingen som tar ansvar och vågar vara klok!
Vi önskar mer riktade insatser och restriktioner för just förskolan samt att personal som arbetar i förskolan värdesätts och inte glöms bort.
Pedagoger i förskolan