Vartefter städerna i värden växer näst intill ohämmat – har fördubblat ytorna på några årtionden – så innebär det att de gamla dagvatten- och avloppsledningarna inte räcker till att svälja de vattenmassor som inte hittar avrinning på naturlig väg. Linköpings Kommun har varit framsynt och konsekvent byggt buffertdammar vid utbyggnaden av staden samt lett ut dagvattnet, där så varit möjligt, i de bäckar som genomkorsar bostadsområdena och i Stångån.
Något man borde torgföra så att andra kommuner, som nu ropar på skattepengar för att råda bot på den bristande framsynthet man borde haft, kan lära sig av. I stället för att rikta ilskan på de problem översvämningar, som beror på bristande planering, för med sig skyller man på ”klimatförändringarna” för att undkomma ansvar. Man behöver inte vara Einstein för att för 30 år sedan kunnat inse vilka problem man skulle komma att skapa med de alltmer asfalterade och stenlagda ytor man skapade skulle medföra i form av översvämningar och vattenskador.
Men för att det ska fungera med dagvattenavledning på våra gator så måste ju gatubrunnarna vara fria från skräp som hindrar regnvattnet från att ta sig ner i avloppen. Jag cyklade ner till Linköpings Centrum efter helgens ”normala åskskur” – märk väl inte på något sätt extremt skyfall – och såg att precis samtliga gatubrunnar på de fem kilometer jag cyklade var igensatta efter regnet. Det innebär att nästa regn kommer att fylla gatorna med vatten även om det så bara regnar några millimeter.
Därför vill jag rikta en vädjan till gatukontoret att utrusta sommarjobbande ungdomar för att kunna fara runt och rensa gallren på brunnarna. De kan ju också samtidigt plocka upp det skräp som överfulla papperskorgar lämnar ifrån sig när kråkorna festat färdigt på snabbmaten vi kastar omkring oss. Själv säkerställer jag att gallret på gatubrunnen vid min tomt alltid är rent och därför har det heller aldrig varit någon översvämning här.