Huvudargumentet för den märkliga investeringen är att kommunen ska bli koldioxidneutral 2025. Problemet är att svensk elproduktion i huvudsak består av vind, vatten och kärnkraft, den är redan är koldioxidneutral. Elkonsumtionen i Linköping är därmed redan koldioxidneutral.
Mer vindkraft innebär att vi kommer att exportera ännu mer elkraft än de 15-20 procent av svensk elproduktion som exporteras idag. Kombinationen av många nya vindkraftverk och varm vinter har tryckt ned marknadspriset på el till nivåer kring 0,10-0,15 kr/kWh. Det priset täcker troligen inte ens avskrivning på investeringen. Jag skriver troligen eftersom man inte kan visa upp vare sig investeringskalkyl eller känslighetsanalys, vilket är ett minimikrav när man gör stora investeringar.
Energi- och klimatpolitik bedrivs bäst på nationell nivå, där finns pengar och lagstiftningsmakt. I en framtid kan lägre andel kärnkraft och elektrifiering av fordon ge högre elpris och mer utrymme för vindkraften. Men den tiden är inte nu.
Kommunkoncernens pengar behövs i Linköping. Vi behöver investera i bostäder, utbildning och jobb till arbetslösa i Linköping. Detta gäller i än högre grad efter den senaste tidens ekonomiska turbulens.
Sedan årsskiftet råder ett nytt läge på elmarknaden, då måste man vara beredd att ompröva inriktningen. Det låga elpriset kan bli bestående. I Dagens Industri(14/3) rapporteras om akut ekonomisk kris för många vindkraftsprojekt.
Läsaren kanske minns att jag i september föreslog att kommunen inte skulle låna mera utan betala för nya simhallen med egna pengar genom att sälja aktier. Låna mera förutsatte ökat risktagande, vilket inte redovisades i beslutsunderlaget. Denna gång får vi hoppas att fullmäktige lyssnar på goda argument och avvaktar med investering i vindkraft.
Michael Cocozza (L)