Varför resonerar många utifrån aspekten att man ska vara förberedd på krig utifall att Sverige invaderas eller attackeras av ett annat land. Vill man verkligen leva i ett land som är invaderat eller har hamnat i en krigszon eller vill man leva i en värld där problemen ökar utan att man finner adekvata lösningar, är min frågeställning.
Mitt och mångas liv har under senare år påverkats negativt av pandemi, gängkriminalitet, egocentriska beteenden (ekonomi), klimatförändringar, ett Sverige med hög inflation, svag valuta och hög ränta. Svårt med egen styrning för ett land som Sverige då händelser utanför Sverige har stor påverkan.
Fram till det att pandemin presenterades under slutet av 2019 med restriktioner var mitt liv och leverne bra och påverkades av olika konjunkturer som begränsades till ett fåtal år genom olika cykler som kunde förklaras av nationalekonomiska termer och teorier. Den digitala utvecklingen har till stor del varit positivt trots det senaste årets missbruk av AI samt den oreglerade valutan Bitcoin.
Pandemi och klimatförändring och konflikter har minimerat mitt resande utomlands. Jag promenerar efter Stångån, besöker Friskis & Svettis, spelar golf på Vreta Klosters golfbana, cyklar runt Roxen och efter Göta kanal. Bevakar tv och radio-nyheter dagligen där ”fake news” synes öka i omfattning där man inte vet vad som är sant eller falskt. Samt aktiverar mig med vänner relativt ofta och en del av alla dessa aktiviteter kommer att begränsas om Sverige hamnar i en krigskonflikt.
Jag brukar besöka svenska fjällen, Stockholm, släkt och andra golfbanor årligen. Och då nyttjar jag infrastrukturen (tåg och bil) som påverkas i en krigskonflikt. Och vad händer med Ostlänken då de ekonomiska resurserna behövs till krigsindustrin och i förebyggande syfte även till såsom frystorkad mat och skyddsrum.
När det gäller krigsplacering så börjar jag närma mig 70 och har ingen anställning, vilket torde medföra att mitt bidrag till ett framgångsrikt motstånd mot ett främmande land inte är speciellt värdefullt utan snarare en belastning för åldringsvården.
Vill man verkligen bo på ett jordklot där man fortsättningsvis krigar och förstör naturen, byggnader (boende), naturtillgångar och begränsar rörelsefriheten. För övrigt funderar jag dagligen på hur jag som individ (människa med empati) kan agera för att fortsättningsvis må bra och hur man kan påverka de styrande mot en bättre värld för att undvika och slippa begränsningar i ett aktivitetsfullt liv.