Att till exempel hitta ingången till stadens unika park, Trädgårdsföreningen, kräver tid och ork att stå ut med vrålande maskiner på det område intill parken som förut var öppet och gav utsikt samt framkomlighet.
Det är bara en av många platser som förtätas och skymmer sikten för det som faktiskt kunde ge trivsamma vyer. Och att hitta till Linköpings kanske allra vackraste miljö: Stångån med promenaderna, kan inte heller vara lätt om man inte känner till innerstaden.
Att lösningen för att få ett vackrare Linköping skulle vara förtätning, som politikern och borgmästaren Lars Vikinge säger i ÖC d.17 juli, finns skäl att betvivla. Varken de nu boende som yttrat sig i rapporten Samhällsbarometern 2020, eller turistande besökare, kan bortse från ett evigt stökande och byggande i Linköpings en gång vackra och mysiga stad. Att byggandet och förtätningen skulle få fart på cityhandeln, som Vikinge menar, låter långsökt - orsaken till att färre handlar i city är snarare svårframkomligheten där.
Jag var på 1970-talet med i föreningen Alternativ Stad som arbetade hårt (och vann flera strider) för att bevara fina gamla hus i innerstaden i stället för att flytta allt kulturellt intressant till G:a Linköping. Största miljöproblemet på den tiden var den helt ohämmade bilismen i city. Idag är problemet det eviga grävandet, rivandet och byggandet. Är det byggföretagen eller de politiskt valda som bestämmer Linköpings miljö numera?