Under rubriken ”Det finns bättre sätt att skydda Sverige”, Corren 2 augusti, kritiserar Cilla Svane och Lena Steinholtz Ekekrantz Sveriges utökade satsning på Försvarsmakten.
”Varför ska försvaret glida in på en räkmacka”, ”skrämt upp oss”, ”leka krig”, ”tankelekar” och ”gränslösa krav” visar nivån på deras argumentation.
Lyckligtvis har Sveriges makthavare – som fattar beslut om Försvarsmaktens dimensionering – sent omsider insett, att vårt militära försvar sedan ett par decennier är gravt eftersatt, vilket de nu börjat åtgärda. Till skillnad från skribenterna vet de också, att mot ett militärt angrepp står sig diverse civila resurser slätt.
Sverige har sedan mycket länge ett samarbete med Nato, vilket djupnat genom åren. Dock är en förutsättning, att om en väpnad konflikt skulle uppstå, måste Sverige ha egna resurser att försvara sig. Att bara förlita sig på hjälp från Nato är både ohederligt och verklighetsfrämmande.
”Vill du ha fred, rusta för krig”, sades redan i antikens Rom. Ett militärt försvar är en försäkringspremie. Sedan mer än 200 år har Sverige lyckats hålla sig utanför militära konflikter. Det är bara att hoppas på och arbeta för detsamma i framtiden – men att försumma det militära försvaret är att jämställa med att skaffa sig ett mycket dyrt hus och strunta i hemförsäkringen.
Det svenska civilsamhället saknar förvisso inte problem. Ett militärt försvar värt namnet ger förutsättningar, för att Sverige även i framtiden har ett eget civilsamhälle.
Bror Gårdelöf
anestesiöverläkare
Linköping